Glömminge

I lördags trotsade vi kylan och var ute och tog en långpromenad i Glömminge med Amanda. 4 kilometer blev det i solen och det enda som märktes av hos hundarna var lite is i skägget som ni ser på bilderna nedan samt lite snö under tassarna som togs bort lätt och snabbt. Vädret var fantastiskt så kameran fick följa med och hundarna släppte vi på en enorm åker så de fick springa av sig själv en stund medan matte låg på knä och knäppte med kameran.

Inga stadshundar direkt

De senaste helgerna har vi varit ute och gått i innestan hemma i Nässjö och för er som varit hemma hos mig så visst bor vi i Nässjö men i utkanten och det är sällan vi går på riktigt trafikerade vägar eller där det är mycket hundlukter och annat som associeras med stadslukter. Vi rör oss mest i trakter där det är vilt som hägrar i hundarnas näsor och det vill då säga skog och mark. I alla fall så har det gått hur fint som helst när vi varit inne i centrum. Lex som bott i Jönköping en tid av sitt liv pinnar på men ska givetvis vara och kolla läget överallt men med sitt lugna och relativt coola sätt.

Izor är en helt annan historia. Det är väl först nu jag börjat märka att han varit rätt så förskonad från stadsvimlet, och då är Nässjö ändå inte en stor stad. Det trippas till höger och vänster för att kolla läget och precis varenda buske och stolpe ska luktas på och gärna ett par minuter och "alla dessa bilar sen! Och varför vill inte alla människor hälsa?!" Där vi bor har "lokalbefolkningen" vant sig vid att vi är ute igen för det är dessutom området jag har växt upp i men där kan det hälsas och även hundarna brukar ¨få sig en rejäl klapp men i centrum tittar de flesta bara skumt på killarna och pinnar vidare. Den stora effekten kom i alla fall när vi kom hem, båda två ligger helt utslagna i tre-fyra timmar utan en rörelse utan helt döda för världen. Så det är bara att inse, jag har inte några stadshundar direkt

Sitter fast!!!

Jag och Izor håller just nu på att finslipa en del av våra moment och fortsätter att träna in de som inte har suttit innan. Läggande under gång har han äntligen hajat och har en superfint och snabbt läggande även om det tog sin lilla tid. När det gäller apporteringen har jag i nuläget lagt den lite åt sidan för att koncentrera mig på platsliggningen och ställande under gång. Jag vet att jag måste få ordning på apporten inom en snar framtid men det kommer det med.

När det gäller platsliggningen märkte en kompis att Izor pendlar med huvudet upp och ner i backen under själva platsliggningen vilket inte är något drömscenario så jag försöker nu arbeta in att huvudet ska ligga i backen från att jag lämnar honom tills jag kommer tillbaka och "löser upp" honom. Problemet som uppstått är dock att han inte fattar att jag vill att han lägger ner huvudet platt i backen vid min sida. Jag försöker använda mig av shejping och belönar varje minsta huvudsänkning men detta till trots faller inte poletten ner och att vi använder oss av extern belöning några meter framför.

Han ligger och tittar på mig i ett par minuter, för att sedan titta framåt och sedan vrida på kroppen och vika in tassen under sig. Detta är något jag absolut INTE vill få in så när det sker bryter jag och gör om. Men jag vet inte vad jag gör för fel för det har endast hänt ett par gånger att han lägger ner huvudet och trots mycket belöning och beröm så går det inte. Vad gör jag för fel? Det är en väldigt frustrerad förare och därmed en förvirrad hund som just nu försöker få detta att bli bra. Om det är någon som har ett bra tips så säg gärna till!

När det gäller ställandet så faller det på fint, vi alternerar den träningen till att både gå jämte och gå näsa mot nos så att säga och det dröjer nog inte länge innan även det sitter så det är ju skönt att något följer planen.