Jag fick igår reda på att han har beställt en ny tävlingströja som jag tydligen ska använda när vi tävlingsdebuterar inom en snar framtid. Jag har fått se bilder och kan lugnt säga att för en gångs skull har vi samma smak. Vi kommer lätt vara snyggaste ekipaget på tävlingsplanen så ni får en liten smytitt nedanför trots att upplösningen inte är den bästa. Den röda var tydligen till mig (framsidan; Angelica & Izor) och den gröna (framsidan; Höstglädjens Speed Merchant "Izor") ser han som gratisreklam fast den är till honom själv.

Izor är en helt annan historia. Det är väl först nu jag börjat märka att han varit rätt så förskonad från stadsvimlet, och då är Nässjö ändå inte en stor stad. Det trippas till höger och vänster för att kolla läget och precis varenda buske och stolpe ska luktas på och gärna ett par minuter och "alla dessa bilar sen! Och varför vill inte alla människor hälsa?!" Där vi bor har "lokalbefolkningen" vant sig vid att vi är ute igen för det är dessutom området jag har växt upp i men där kan det hälsas och även hundarna brukar ¨få sig en rejäl klapp men i centrum tittar de flesta bara skumt på killarna och pinnar vidare. Den stora effekten kom i alla fall när vi kom hem, båda två ligger helt utslagna i tre-fyra timmar utan en rörelse utan helt döda för världen. Så det är bara att inse, jag har inte några stadshundar direkt

När det gäller platsliggningen märkte en kompis att Izor pendlar med huvudet upp och ner i backen under själva platsliggningen vilket inte är något drömscenario så jag försöker nu arbeta in att huvudet ska ligga i backen från att jag lämnar honom tills jag kommer tillbaka och "löser upp" honom. Problemet som uppstått är dock att han inte fattar att jag vill att han lägger ner huvudet platt i backen vid min sida. Jag försöker använda mig av shejping och belönar varje minsta huvudsänkning men detta till trots faller inte poletten ner och att vi använder oss av extern belöning några meter framför.

Han ligger och tittar på mig i ett par minuter, för att sedan titta framåt och sedan vrida på kroppen och vika in tassen under sig. Detta är något jag absolut INTE vill få in så när det sker bryter jag och gör om. Men jag vet inte vad jag gör för fel för det har endast hänt ett par gånger att han lägger ner huvudet och trots mycket belöning och beröm så går det inte. Vad gör jag för fel? Det är en väldigt frustrerad förare och därmed en förvirrad hund som just nu försöker få detta att bli bra. Om det är någon som har ett bra tips så säg gärna till!

När det gäller ställandet så faller det på fint, vi alternerar den träningen till att både gå jämte och gå näsa mot nos så att säga och det dröjer nog inte länge innan även det sitter så det är ju skönt att något följer planen.

Men strunt nu i den debatten, jag stortrivs med mitt arbete men det är alltid lite jobbigt att komma igång igen efter en längre ledighet och det innebar även att jag tappade de timslånga promenaderna mitt under dagen som jag infört under lovet samt att kunna åka och träna precis när jag vill och inte behöva göra det på kvällarna i mörkret. Killarna verkar i och för sig vara rätt så glada över att få tillbaka sina rutiner och rätt rytm igen med promenader och läggdags vilket även märktes ganska snart. Inte kunde jag tro att mina hundar var sådana rutinslavar när de under hela sin uppväxt flängt fram och tillbaka i takt med mattes schema på högskolan. Men det är nog något som snabbt sätter sig i både människor och djur och de verkar trivas bra mycket bättre nu än med en matte som går hemma hela dagarna utan nu får de en paus från mig och Nicklas under dagarna och får bli ompysslade av dagmatte och daghusse i stället.

I alla fall så har vi nu officiellt anmält oss till vår första lydnadstävling och det känns än så länge sisådär. När jag bestämde mig i december var allt solklart, jag visste vad vi behövde träna på och det gick framåt, men efter några små bakslag, ett träningschema som inte riktigt hållt känns det lite tveksamt. Jag vet ju å andra sidan att om jag inte anmäler oss snart blir det nog aldrig av. Det är lika bra att gå ut och se hur det går för att sedan ta nya tag och jobba vidare på i så fall. Programmet sitter än så länge till 85% så håll tummarna för oss.

Denna gången var det dock inte till deras glädje utan till mattes. Nytt schampoo och nytt balsam till båda två som tydligen tar fram golden-färgen (???) och som mjukgör och sluter upp håstråna (???) på ett bra sätt. Det lät bra, det luktade gott och var skonsamt för både näsor och ögon så det fick följa med hem tillsammans med lite ben och leksaker.

Efter lite tiggande hemma hos pappa fick jag använda mig av deras badkar för detta spektakel. Jag har försökt att bada Izor i vår dusch en gång i somras men efter en öm svanskota, dyngsur matte och dessutom skållad hand gav jag upp. Det går därmed mycket lättare att bada dem i badkar, eller ja det går lättare att bada Izor i badkar trots att han far som en blöt råtta fram och tillbaka och ska fånga vattenstrålen, sticka ner huvudet i schampot och bara måste pussa på matte under tiden. Lex står alltid så snällt och bara njuter av bad medan Izor ser allt som en lek - som vanligt!

En halvtimme senare fann man två hundar mycket rena och någorlunda torra liggandes på hallmattan med stora mörka ögon som skrek "Vi har inte gjort något!" och en matte med drypande hår, blöta glasögon och dyngsura kläder. Så även om killarna var renast blev nog i alla fall jag blötast...

I alla fall, i sann Gelaflikkan-anda ska nu årets julkort offentliggöras då alla nära och kära har fått hem dem med posten. För er andra som inte fick något julkort så får ni nu en julhälsning via hemsidan. Jag kommer att uppdatera under lovet, både med träningsnyheterna i vanlig ordning men även lite nya bilder men nu tar jag lite minilov från hemsidan, i alla fall fram till julens slut.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLIHOPA!

Ca 10 skälliga hundar och hög musik gjorde det till en träning med mycket störning. Det var kanske lite väl mycket störning i min smak men man tager vad man haver. Det fick bli en del kontaktövningar och byte av godis i början för att få med Izor i allt som skulle göras med efter lite uppvärmning fungerade allt i stort sett som jag ville. Vänstersvängarna har kommit igång fint när jag saktade in lite och nu när han jobbar in fint med bakänden kan vi börja speeda upp momentet igen till vanligt hastighet. Apporteringen gick superfint, han plockar upp apportbocken fint från marken och håller den i stort sett 2 sekunder innan han släpper så nu gäller det att ha is i magen och vänta med belöningen och vara noga med "loss" som slutord.

Ställande under gång har kommit igång fint även om matte fortfarande förvirrar momentet ibland men det ska nog gå i slutändan. Däremot uppstod det en del problem med läggande under gång och jag får nu sätta mig ner och fundera på hur jag ska förändra det för att få igång snabba lägganden igen. Det fungerar suveränt när jag backar framför honom och därefter har jag sakta vridit mig, vilket även det fungerar men när det väl har kommit till att gå jämte fungerar det hälften av gångerna och den andra hälften inte alls. Så vad gör jag för fel???

Kvällens stora grej för min del blev i alla fall när jag skulle lura upp Evas jaktlabrador Zack i aktivitet när han satt fint mellan mattes ben i vad hon kallas "sittande ryggsäcken". Tanken bakom detta var att visa de olika sinnestämningar hunden bör befinna sig i vid On och vid Off. Trots intresse från Zack fick jag som mest ett par framskjutna öron och en intelligent blick men dock ingen svansviftning och heller ingen hund som kom fram innan matte sa att det var ok. De andra deltagarna hade nog ganska kul åt att jag låg och krälade på golvet med både godis och leksak och var superrolig, tyckte alla andra men huvudpersonen eller huvudhunden i fråga satt snällt och väntade fram tills dess att han fick tillstånd och då hände det grejer. Det var i stort sett en svart missil som flög mot mig och snodde både godis och kampade för kung och fosterland.

Som sagt en rolig och givande kväll trots att det inte var några jättenyheter.

Det har blivit en hel del träning med apportbocken som faktiskt har börjat släppa fint. Jag är fortfarande tvungen att hålla fingrarna på den för att han ska gripa me i övrigt plockar han upp den och håller den numera i några få mikrosekunder innan belöning. För skojs skull testade jag att hålla den framför munnen på honom och vid "apport" greppade han superfint och höll den faktiskt en stund till belöning.

Vi har även kört en hel del bakdelskontroll, alltså att sakta in och nästan vänta ut honom så att han arbetar in med bakdelen i vänstersvängar och även där märks det snabba resultat. Han är fortfarande slarvig men bättre än då han har börjat arbeta in med bakbenen och kommit i rätt tänk men inte riktigt så långt in som jag vill.

Den stora saken vi kört är läggande under gång och tyvärr inser jag nu att jag måste alternera träningen lite mer då han i stort sett slänger sig på backen så fort ett ord börjar med stavelsen "L". Men det är ju kul att se att även de små och korta träningspassen ger en hel del samt att resultaten syns mycket snabbare i de små delar som vi pillar i just nu...