Den 10:e juni drar jag en vinnare som publiceras på hemsidan som då får designa sin t-shirt på www.spreadshirt.se till ett värde av 300 kronor som sedan kommer att skickas hem till vinnaren. Nedan ser ni ett exempel på hur en t-shirt kan se ut med eget tryck och egen design. Lycka till!

Så sagt och gjort packade jag i lördags morgon in träningssaker, Izor och övernattningsgrejer i bilen och det bar av mot Vreta Kloster. Övernattning var bokat på ett hotell i centrala Linköping (Stångå Hotell) som jag faktiskt kan rekommendera alla som någon gång ska upp till Linköping med hund. Det var prisvärt och att de tog hund på rummet utan någon större extra avgift var guld värt, samt att när vi väl anlände på kvällen, trötta och belåtna, fanns matskålar, fäll och till och med ett hundben till Izors stora förtjusning.

Upplägget under helgen var att vi främst hade två enskilda pass med Heléne på lördagen för att sedan träna själva i mindre gruper och att hon gick runt. Vi satt även och tittade på varandra så även därigenom fick jag en hel del tips om hur vi ska lägga upp vår framtida träning. På söndagen var det samma upplägg men i slutet av dagen var fokus på fria följet och framförallt torrgående. Så när det då var dags att torrgå skrattade väl Helénes grannar gott åt oss där vi gick på träningsplanen men ibland får man bjuda på det goda. Sådant som jag skulle tänka på just i fria följet är att jag måste snabba upp mitt helt om. Detta är något som jag vet sedan innan men ändå bra att få det påpekat. I övrigt hade jag tydligen en bättre gångstil som såg både avslappnad och bra ut utan att se ut som en hösäck. Därefter skulle vi då ta ut hundarna, fast fokus skulle inte vara på vad hunden gjorde vid oss utan vad vi gjorde. Detta till trots så skedde det ett mindre mirakel. På planen fanns det inte mindre än 8 människor och två andra hundar plus att under hela helgen hade det sprungit hundar (framförallt tikar, då Izor var enda hanen där) på planen men Izor gick så klockrent att det inte går annat än jubla. Alla spår av titt och nos i marken samt auran av att "detta är tråkigt" var som bortblåst och gud så skönt det var!

I alla fall, för att återgå till kursen. Jag har ju sedan innan bestämt mig för att börja om med lydnadsträningen och även skippa de sista tävlingarna vi är anmälda till, jag får väl helt enkelt gynna klubbarna med ett bidrag i stället, och arbeta mest med att få Izor startklar till hösten. Så sagt och gjort var det sådant jag ville träna på i helgen. Det blev en hel del kontaktsträning in på plan. Vi fick framförallt ett knep där jag ska backa in på plan(nos mot näsa)  samtidigt som jag säger Izors namn för att sedan vända och fortsätta med honom vid sidan. Efter endast två dagars träning märkte jag att jag fick en mer uppmärksam hund med snyggare steg och bra kontakt. Detta är något vi verkligen ska fortsätta på. I övrigt ville jag ha lite tips gällande ställande under gång och en av de bästa sakerna med Heléne är att hon ger få tips. För en virrpanna som jag fungerar detta bättre då jag sällan kan hålla allt i huvudet. Så på schemat under de nästkommande veckorna så är det ingång på träningsplan och i alla tänkbara olika miljöer samt kontaktträning och ställande under gång. Tanken är även att jag ska se om vi kan åka upp till Vreta Kloster för privat träning någon gång under sommaren för att få extra tips...

Vi har börjat om totalt med exempelvis fotgåendet och position, där vi har blandat lite nytt och gammalt. Återigen är det en hund med fläkt och fart samt en matte som faktiskt tycker det är kul med lydnad igen utan en massa krav. Belöningen som innan oftast varit godis, har ersatts med kel och lek med matte som verkar uppskattas minst lika mycket av sagd hund. Jag har även börjat lägga in lite träning gällande apporten och även där ser jag en skillnad då svansen faktiskt går när han sitter där och håller. Jag antar att det kommer gå fortfarare fram nu än när vi lärde in allt från scratch men vi tar den tid som behövs för att verkligen se till att vilja finns hos både hund och matte. Den har nog alltid funnits där men ibland kommit lite i skymundan.

Nu i helgen ska vi faktiskt på "kennel-läger" kan vi väl nästan kalla det hos Heléne Lindström uppe i Vreta Kloster och jag är taggad till tusen för att få lite nya infallsvinklar och kanske även få lite tips gällande tvåans moment så vi även har något nytt att träna på.

I går gick det faktiskt jättefint på träningen så det var väl med viss tilltro som jag satte upp dagens mål och de var helt enkelt; fin ingång på plan, bra känsla genom hela programmet och max en nolla. Sedan var det inget mer. Som titeln då föreslår så gick det käpprakt åt helvete, men kul hade jag i alla fall och det verkade även den där lilla flummiga hårbollen som var med också, jo jag pratar ju självklart om Izor. Vi fick totalt 60 poäng, så om vi lägger ihop förra tävlingen där vi fick 140 poäng så har vi ju fullt pott. Här nedan följer momenten och poängen;

Platsliggandet; 0 (aj aj, när jag väl kom fram till linjen vi skulle stå på insåg jag att jag stod för långt ifrån och backade lite snabbt de sista metrarna. Jag insåg direkt att "FAN" för det är sådant vi har använt oss av vid inkallningen för att få upp lite mer tempo i själva transporten och självklart så lyhörd som Izor är hade jag inom ett par sekunder en hund hos mig. Det var ju bara att skratta åt mig själv och lugnt koppla på och vänta ut tiden.)

Tandvisningen; 10 (inga bekymmer alls förutom att vilken rolig domare det var. Det gick inte alls att sitta stilla utan kela så mycket som möjligt. Domaren bara skrattade åt honom och frågade hur gammal han var, mitt svar blev helt enkelt "Menar du faktisk ålder eller i sinnet?" och han bara fortsatte skratta.)

Linförigheten; 6,5, kliar sig, sitter sakta, sned position, sträckt koppel och nosar (ja du, hela linförigheten såg och kändes superfin men i slutet hände det något. Han tappade helt enkelt koncentrationen, var inte med alls samt nosade?! Det har Izor aldrig gjort innan. Jag har ju tränat in den nya tävlingposen och den har fungerat ypperligt så det krävs att kolla upp lite.)

Läggandet; 0, för mycket dubbelkommando (även här har detta moment fungerat ypperligt, han formligen slänger sig på backen. Dagen till ära fick jag dock tävlingsnerver och gjorde ett mycket vackert dubbelkommando genom att nästan ställa mig på knä jämte Izor och hunden bara tittar på mig och lägger sig efter en stund. Vad tusan sysslar jag med egentligen?!)

Inkallande; 9, avslut (mycket snyggt, kom in något sakta i position.)

Ställande; 0, rör hunden (ja om jag helt enkelt kör upp handen i näsan på hunden som ett mycket kraftigt dubbelkommando och sagd hund fnyser, blänger på mig och fortsätter följa med så var det nog inte helt perfekt.)

Apportering; 0, lägger in föremål (ja det fanns i alla fall intresse för apportbocken hos honom så det har ju blivit bättre.)

Hopp över hinder; 0, föraren flyttar sig (Izor hoppar supersnyggt men bakom oss ligger ju apportbocken så klart så den var mycket roligare än matte. Izor sprang helt enkelt förbi och i stället för att stå kvar och kalla in, vilket tydligen hade gett en 5:a så följer matte efter för att hämta hund.)

Helhetsintryck; 6, härligt ekipage och härlig hund, dock ej färdig.

Total poäng; 60

När jag gick ut från planen fick jag helt enkelt stanna och luta mig mot ett träd för jag skrattade så mycket. De andra ekipagen som gick förbi bara tittade på mig som om jag vore helt galen. Så till utvärderingen av dagens mål, ja ingången på plan såg mycket fin ut med en bra och samlad Izor, bra känsla genom hela programmet fungerade väl sådär Izor hade kul och jag hade kul men på fel sätt och till sist max en nolla nej det blev i stället 5 nollor. Så det blev inget pris och en sista placering för oss.

På hemvägen funderade jag på vad som helt enkelt hade gått fel och det jag kom fram till helt enkelt var väl att väldigt lite var Izors fel, det som jag kunde komma på var just linförigheten och hopp över hinder där jag faktiskt skötte mig under själva momenten men Izor tappade fokus och gjorde annat. De andra sakerna var helt och hållet mitt fel. Vi har inte tränat tillräckligt på ställande och apportering som har varit de två stora sakerna och att jag helt enkelt gjorde fel i platsliggningen och läggande under gång. Men tyck för guds skull inte synd om oss nu och ni som tycker att det här ekipaget är skit kan dra någon annanstans. Vi tar allt i vår egen takt och vi kommer till slut att komma till ett LP1 men när det händer är en annan fråga, och det är ingen som behöver bry sig om när det sker. I alla fall för att återgå till den framtiad planen, jag tror att vi kommer ställa upp i de två andra tävlingarna som är planerade också men är inte helt säker ännu. Jag tar alla tillfällen i akt att träna bort tävlingsnerverna och min huvudplan från och med nu är helt enkelt att börja om från början. Jag kommer köra korta pass flera gånger/dag  och hålla mig till ett moment per gång tills jag känner att det blir bättre. Det viktigaste gällande de här passen är dock att glädjen ska vara central i våra träningspass. Det har den varit innan också men nu ska det verkligen vara endast glädje och roligt!

Det visade sig att jag inte hittade några fel på honom alls, men det gnagde fortfarande att han var ofokuserad och mycket tittig på träningspasset. Han gjorde helt enkelt fel som han inte borde göra och det är främst detta som gör mig osäker om vi ska starta upp och tävla nu inom en snar framtid. I och för sig så kan det vara bättre och köra så vi får lite tävlingsvana i och med att tävlingarna ändå är betalda och klara.

Jag vet ju att det är ställande under gång som är den stora delen även om det börjar släppa så smått, något som det känns som om jag sagt i flera månader snart, men när det gäller läggande under gång känns det äntligen som om han fattat själva kommandot och även om apporten är lite skakig fortfarande så är den bättre.

Något som jag dock märkte under träningspasset var att det var just fria följet/linförigheten som var det stora problemet. Han tittade på allt annat, tappade kontakten och var allmänt flamsig, även när jag använder mig av felord och på det sättet visar att det blir tokigt. Belöningen varierades till max men däremot så kom jag att tänka på det där som Nettan sa till oss när vi var uppe och tränade. Jag har ju börjat träna in en tävlingspose på mig själv och detta innebär helt enkelt att jag ska sträcka på mig och gå "militäriskt" som jag skrivit innan. Det jag kom på mig själv med att göra var att även om jag hade posen så gick jag mycket sakta och nästan lite släpigt i Izors takt och det är något som har visat sig vara katastrofalt. Genast blir skitungen nästintill lite uttråkad och gör då annat i stället som att titta och flamsa. När jag ökade tempot följde han mycket finare så det kanske helt enkelt var det som var problemet.

Den största kritikern är jag själv och när vi har filmat våra fria följ/linförighet så har det alltid sett mycket bättre ut än vad jag känner i just detta moment så det gäller kanske att helt enkelt snabba på stegen lite och strunta i alla detta inre och lita på andra och kameran. Nu i veckan blir det tyvärr inte så mycket träning då jag är på fortbildning i Stockholm men på fredag när jag kommit hem bär det av till klubben med Frida för en ritkig genomkörning för att där bestämma om vi ska tävla eller inte inom en snar framtid. Ja, ni får helt enkelt ge er till tåls och vänta...

Detsamma gäller på helgerna ifall Nicklas går upp före mig, vilket inte är supervanligt men när det väl sker brukar de gå ut på morgonrastningen och äter sin mat för att sedan gå upp och ta sovmorgon med matte. Så från att ha gått till att ha två hundar som ligger i sängen, framförallt Izor som ligger på rygg och fäktar med benen i huvudet på en, till att ligga ensam i en soffa utan dem. Det var en liten omställning och antagligen även varför jag vaknade mitt i natten.

När det kommer till soverangemanget har jag alltid min del av sängen för mig själv förutom om det är något riktigt speciellt medan Nicke kämpar sig ner varje kväll i sin del av sängen. Både Lex och Izor har kommit att inse att matte är ganska vild på nätterna så det är skönare att slippa sparkarna för att husse ligger helt stilla. Enligt min mening får Nicke skylla sig själv men det kan vara ganska roliga bilder på morgonen när man hittar sin underbara sambo med benen slingrad runt Izor och Lex på bröstet...

För det andra var vi i tisdags förra veckan uppe på ett länge sedan planerat besök hos Nettan och Sandra i Söderköping. Dagen till ära gick i tävlingslydnadens tecken och det blev en hel del tips som vi har tagit till oss och försökt använda oss av under den veckan som varit. Saker som vi, eller snarare jag skulle träna på;

- hållningen i fria följet/linförigheten; jag går helt enkelt som en hösäck. Eller ja det var inte Nettan och Sandras ord utan mina egna så jag har helt enkelt ägnat veckan åt att sträcka upp min tävlingspose. Jag ser ut som en militär när jag går runt med Izor på träningsplanen som en träningskamrat sa i veckan. Och på ett sätt stämmer det ju, jag har verkligen fått användning av mitt förflutna inom försvarsmakten för kroppen föll automatiskt in i den "gamla" militärstilen utan större omsvep. Skillnaden har blivit att Izor har uppmärksamheten riktad mer mot mig och följer mig på ett helt annat sätt.

- läggande under gång; den lille skitungen har tydligen inte fattat vad ligg innebär fortfarande. Så det var helt enkelt att återgå till grundträningen och shejpa in ligget igen. Som tur är har jag ingen dum hund utan han fattade ganska snart vad det innebar och även om det kanske inte sitter till hundra ännu så fungerar det bättre än innan och målet är att det ska sitta i ryggmärgen inom en snar framtid.

- ställande under gång; detta eviga ställande. Vi har fortfarande inte riktigt fått i ordning ställandet men det är på gång. Jag förösker i nuläget att kombinera både metoden att kasta godis längs med sidan så han får in muskelminnet som Linusson pratar om samt shejpa in ett bra ställande. Vi är på väg helt enkelt.

- apporten; "Du måste bli roligare!" var både Nettan och Sandras ord. Apportbocken måste vara kul helt enkelt. Det är inte mycket svårare än så. Så under veckan som har gått är detta en av de grejer som vi kämpat med och visst går svansen mer när den nya apportbocket kommer fram så lite framsteg har det allt blivit.

Det kändes som en hel del att träna på när vi åkte hem från Söderköping men ändå på ett bra sätt, jag hade fått ny inspiration och ny tåga att ta tag i allt igen. Veckan sedan dess har även visat att vi faktiskt kan få in dessa saker, om det görs på rätt sätt och med rätt tålamod så förhoppningsvis är vi snart redo för tävlingsplanen.

När det kommer till min store man, alltså Lex har han inte fått mycket utrymme i de senaste inläggen såg jag när jag gick igenom bloggen. Min store och mycket lugne följeslagare som mer har blivit husses hund sedan Thailandsresan 2009. Det känns som om han inte riktigt förlät mig för att jag lämnade honom på det sättet men jag ser även att bandet till Nicklas är starkare än någonsin så på ett sätt har vi båda två varsin hund även om det alltid är matte som vi ska hälsa på när vi kommer. Tanken är även att vi ska återuppta söket nu till våren och jag känner mig taggad till tusen. Det har alltid varit en fröjd att se denna intelligenta varelse arbeta i just söket så det är en av de saker vi ser mest fram emot i vår förutom förhoppningsvis tävlingsplanen också...

När det gäller övriga programmet i ettan sitter det i stort sett nu. Det finns lite småjusteringar att göra här och där men det vi jobbar framförallt med nu är störning och länkning till hela programmet när vi snar ska ut på tävlingsplanen igen. Nästa vecka, under påsklovet, beger vi oss upp till Söderköping och uppfödaren Nettan så vi får se om vi kan få lite ytterligare tips och trix som vi kan använda oss av...

Detta var i alla fall tills vi flyttade till huset. Ibland undrar jag om det verkligen är samma hund som bodde i lägenheten. Han tjuter, grymtar och piper om vartannat när han är uppspelt eller glad och visar gärna tänderna och fnyser åt folk. Detta har gjort att ett antal människor i vårt kvarter går över till andra sidan gatan när jag kommer med "galningarna", trots att jag vid upprepade tillfällen har förklarat att detta är ganska typiskt beteende för just golden. De är inte de där tysta och försynta hundarna alla tror att de är utan i själva verket ganska pratglada och ibland översociala varelser men då tittar folk på mig som om jag vore lika galen som mina hundar. Så det får väl helt enkelt vara så då, de som kan hund eller är lite familjär med golden och med mina hundar i synnerhet vet vad de gör och varför de gör det så jag är nöjd med det...

Där vi bor ligger det ett alldeles utmärkt industriområde en bit bort som har blivit en av våra träningsplaner. Det är alltid upplyst på kvällar, relativt fritt från bilar och har även varit plogat nu under vintern så det har varit suveränt att träna där när vi inte varit i ridhuset då det har känts ganska onödigt att åka ner till klubben och en snöig plan som inte går att beträda. I alla fall, när vi var där förra helgen tog jag med telefonen som extra störning och fick in arméns marschmusik för att verkligen störa till det. Izor brydde sig inte dyft utan hade superfin kontakt trots säckpipor och trummor under samtliga moment. Därefter fick vi helt plötsligt sällskap av två äldre herrar som tog premiärturer med sina radiostyrda bilar som körde med högt ljud. Efter ett par sekunders begrundande och tittande verkade lilleman acceptera även dem utan större omsvep.

I lördags fick vi även hjälp av Nicklas som stod och gastade på planen och fick agera både störning och till slut belöning men det var inte mycket som bekom Izor, förutom när Gittan fick en statistroll som tävlingsledare. Detta innebär att jag nu kommit fram till en av störningarna för honom, och det är att tävlingsledaren står och skriker kommandon så det måste vi träna mer på samt göra störningar ett mer permanent mönster i träningen. Kanske kan jag höra med herrarna med de radiostyrda bilarna ifall de vill störa igen?!