Miniträningar
Som jag redan nämnt sedan innan fick vi en hel del tips gällande minträningar på senaste helgkursen med Linusson. Sagt och gjort, nu när vädret inte varit det bästa med regn, blåst, snö och halka har källaren blivit inredd till vår nya träningshall.
Det har blivit en hel del träning med apportbocken som faktiskt har börjat släppa fint. Jag är fortfarande tvungen att hålla fingrarna på den för att han ska gripa me i övrigt plockar han upp den och håller den numera i några få mikrosekunder innan belöning. För skojs skull testade jag att hålla den framför munnen på honom och vid "apport" greppade han superfint och höll den faktiskt en stund till belöning.
Vi har även kört en hel del bakdelskontroll, alltså att sakta in och nästan vänta ut honom så att han arbetar in med bakdelen i vänstersvängar och även där märks det snabba resultat. Han är fortfarande slarvig men bättre än då han har börjat arbeta in med bakbenen och kommit i rätt tänk men inte riktigt så långt in som jag vill.
Den stora saken vi kört är läggande under gång och tyvärr inser jag nu att jag måste alternera träningen lite mer då han i stort sett slänger sig på backen så fort ett ord börjar med stavelsen "L". Men det är ju kul att se att även de små och korta träningspassen ger en hel del samt att resultaten syns mycket snabbare i de små delar som vi pillar i just nu...
Efter Linussons kurs
Ja, som de flesta kanske redan vet var jag och Izor iväg i helgen på klubben för en hel helg med Lotta Linusson som vi även gick på kurs hos i våras. Med en bättre plan på vad jag ville träna och vad jag ville fråga kände jag själv att jag fick mer utav kursen denna gången och har fått nyladdade batterier och ny inspiration på hur och vad vi ska träna för att komma ut på tävlingsbanorna till våren. De moment som jag främst ville ha hjälp med var;
- fjärren; hur jag ska börja träna in den med fasta bakben. Det enklaste tricket var att stå vid sidan av Izor och föra handen upp och ner samtidigt som kommandot kom. Den svåraste biten var hur fort handen skulle visa och om det skulle vara godis i den eller inte. Jag skämtar inte, ibland är det som att ratta en Ferrari för det går så fort med den hunden och hans vändningar! Lösningen blev i alla fall att alternera mellan att ha godis i handen och inte ha det samt att ha en "lagom" snabb rörelse, så nu har vi även bestämt rörelsemönstret till fjärren. För att sedan gå vidare ska jag sakta ställa mig och och till sist är tanken att jag ska kunna stå framför och sedan öka avståndet.
- rutan; där en target ska läggas ut men dold framifrån och säga kommandot och därefter belöna när han hittar den. För att senare gå vidare i momentet ska targeten läggas ut innan hunden kommer ner på plan, i början ska han se när jag lägger ut den, och gå vidare därifrån.
- jobba in med bakdelen i vänster svängar; mitt jobb blir helt enkelt att sakta ner så mycket och belöna när Izor arbetar in med bakänden helt och hållet så han kommer i rätt tänk. Svår del att göra själv men jag får helt enkelt använda mig av mina goa träningskompisar som hjälp.
- ställande under gång; att sakta backa med Izor framför mig och samtidigt som jag säger kommandot ska jag kasta en leksak eller godis längs med hunden så han får in rörelsen. Innan vi går vidare sen ska detta upprepas ca 300 gånger så det sitter som en instinkt vid kommandot och verkligen är befäst. Sedan får jag vrida mig mer och mer tills jag är i jämhöjd med hunden.
- snabba lägganden; gå sakta bakåt med Izor framför mig och snabbt visa ner honom som ett lekmoment för att sedan minska ner på handrörelserna och hjälperna.
- apporten; fortsätta sitta framför och hjälpa till med apporten genom att röra den upp och ner sakta på marken och belöna när han griper.
Det som är så skönt är att vi har fått hjälp med moment som kan göras inomhus, så även om vädret suger kan vi ta en tripp ner i källaren och "träningsrummet" och köra dessa moment där, eller ja de flesta i alla fall. Helgen var väl värd pengarna och det finns funderingar på om vi ska ta en tripp upp till Lotta till våren för lite privata träningspass, men det får bli en senare fundering. Nu har vi i alla fall en hel del att träna på som förhoppningsvis tar oss närmare tävlingsbanan...
Nedan ser ni ett urval av helgens bilder, för er som deltog och som vill ha bilder på er så hör av er med mailadress i kommentarerna nedan så fixar vi det.
Lagom till Linussons kurs
I lördags var det återigen dags att bege sig till Nässjö BK för lite lydnadsträning så det var en lagom trött matte och två helslöa hundar som lämnade husse som fick sovmorgon tack vare sin födelsedag. När vi väl anlände på klubben var de som helt andra hundar. izor gnällde konstant när vi körde in på vägen dit och lex vankade av och an som en tog i bagaget. Väl på klubben mötte vi upp Gittan W och Gerd och sedan tog det fart. Izor har totalt galen under hela träningspasset och gick hur fint som helst både när det gällde ingång på plan, länkning, läggande under gång, inkallning, hoppet och platsliggningen.
Enda bekymret som var gällde platsliggningen då vi håller på att träna in platt och han flackar fortfarande lite mellan att hålla huvudet uppe för att sedan lägga ner det igen. Jag måste lägga in ett kommando på det snart så han vet exakt vad det är han ska göra och inte blir så orolig. I övrigt så var helgen relativt lugn men under kvällen i går när jag försökte använda rösten kraxade jag värre än en kråka. Jag har inte ont eller är slö eller något förutom att stämbanden känns som sandpapper och detta kommer lagom till Lotta Linussons kurs nu till helgen! Aja, det blir att försöka att inte använda rösten för mycket, lätt när man är lärare, men ändå. Jag har heller inte tid att vara hemma från jobbet då det snart kommer en intensiv period med mycket redovisningar och betygsättning, så det gäller att dricka mycket varma drycker och hålla tand för tunga helt enkelt...
Träning på klubben
Gårdagens träning förlades på klubben i Forserum efter jobbet och det var en relativt sugen matte och en smågalen hund som kom ner för att upptäcka två gamla träningskamrater vi inte sett på länge; Gittan W och Gerd. Det är alltid lika kul när det blir fler som tränar och den störningen är ju ovärderlig, framförallt för en sådan störningskänslig hund som Izor. Det blev ett par varv för att inspektera vilka alla var men efter en stund fungerade det super. Vi måste verkligen träna mer med olika typer av störningar.
Med två nya par färska ögon gick vi igenom hela fria följet och det fungerade, trots min egen kritik om flackande position och andra småsaker, alldeles ypperligt. Izor hade lite problem med bakdelskontrollen i vänstersvängen och tränger mig lite med det var lättkorrigerat. I övrigt körde vi en hel del ingångar på planen med belöningen i änden av planen, något som han snappade upp redan vid första försöket "för mat är ju så gott!" och sedan körde vi även läggande under gång där vi nu går hela momentet fast med hjälper så även det börjar sitta.
I helgen beslutade vi att vi skulle köra på lördagen i Nässjö så om det är någon som vill hänga på är det bara att skicka ett meddelande på FB, ju fler desto bättre!
Jag vill, jag vill, jag vill!
Det var både Lex och Izors inställning igår när vi kom till FBK för att träna lydnad. Linda, Spike och Pluto var också på plats så det var en hel del skällande och gnyende från alla håll och kanter så det var ju bra störning i alla fall.
Träningen känns så här i efterhand relativt oplanerad och lite halvstrukturerad så det är verkligen något jag måste arbeta med att styra upp igen så det blir någon ordning på torpet. I alla fall, gick träningen riktigt bra med två så taggade hundar och det är kul att äntligen börja se resultat på vissa av de moment jag och Izor har arbetat med så länge, framförallt platt, läggande under gång, ställande under gång och även apporteringen. Lex träning gick i stora drag ut på att hålla sig i närheten, lös utan en massa tjat ifrån matte med belöning vid kontakt och inkallning - något som Linda har fått oss att göra mer och mer främst för att jag ska kunna ha honom lös oftare men det blev även lite trix såsom slalom mellan benen och en avdamning av L1:ans moment.
Det var dessutom supergivande att ha med Linda som alltid ser de där små detaljerna som en annan glömmer konstant så till helgen bär det av till Nässjö BK för träning med främst Izor både under lördagen (då med Nicklas som coach och distraktion) och på söndagen med Linda med Spike och Pluto och då kommer träningen centreras kring ingång på planen med tävlingsledare på plats som för oväsen samt länkning av de moment som verkligen sitter, alltså platsen först och främst men även linförighet, inkallning och även hopp över hinder...
”Träningstävling”
Under sista lydnadskurstillfället förra måndagen var det dags för träningstävling, eller ja något liknande. Jag gick i alla fall in med inställningen att nu var det dags för riktig tävling för att se hur Izor skulle reagera, trots att jag vet att samtliga moment i ettan inte är klara ännu.
Platsliggning; 0 (går upp när det är 10 sekunder kvar)
Tandvisning; 10
Linförighet; 8,5 (släpper position vid ett tillfälle)
Läggande under gång; 6 (dubbekommando) *
Inkallning; 10
Ställande under gång; 5 (dubbelkommando) *
Apportering; 0 (släpper innan momentet är slut) *
Hopp över hinder; 10
Helhetsintryck; 7
(* moment som i nuläget inte är klara på långa vägar)
Total poäng; 128
Även om det inte skulle blivit någon första pris var jag ändå supernöjd med min lille skitunge med tanke på att vi inte är färdiga ännu. Det enda momentet jag inte var särskilt förtjust i var hans prestation när det kom till platsliggningen. Det var i och för sig mycket störning runt i kring men han har aldrig någonsin rest sig utan tillåtelse på en platsliggning innan och så ska han göra det nu! Jaja, det är ju hundar vi tränar med och inte robotar.
I onsdags var jag och Linda ute och tränade en sväng i ösregn tillsammans med Sandra och Frida. Det blev endast en halvtimmes träning då både matte och hund blev totalt genomsura och skakade mer än vad vi tränade i slutändan. I övrigt verkar inte blöta underlag eller regn påverka honom särskilt mycket, vilket är superskönt...
Izors akilleshäl
Under de senaste veckorna har vi som redan nämnt lagt mycket energi på att få till snabba sättanden i framförallt fotpositionen. Innan har Izor nästan trajat ner med rumpan och satt sig som en fisförnäm liten flicka som vår lydnadsinstruktör sa. Vi har i och för sig tränat med farten när det gäller allt men det har varit lite svårmotiverat. Leksakerna som fungerat innan har tjatats ut lite för mycket och det godis som varit innan, likaså.
I förra veckan kom dock genombrottet. När jag svängde förbi McDonald´s på vägen hem från jobbet testade jag att köpa några naturella hamburgare och tänkte att det går väl testa i alla fall. Jag har som sagt hittat Izors akilleshäl. Hunden blev smo tokig och fingrar höll på att ryka på jakt efter belöningen. Ja, jag vet att hamburgare inte är den bästa belöningen för magen men vi utnyttjar den i små mängder och vid just dessa moment så det går i alla fall. Jag kan dock inte köra samma belöning på Lex för han blir alltför het och får i stället inte något gjort överhuvudtaget, så där fortsätter vi med köttbullar och annat gott.
Sedan gällde det då leksaksfronten, Izor är en hund som alltid fungerat bäst på närkontaktslek såsom att brottas och kampa tillsammans och när jag rotade igenom träningsväskan med alla hundratals leksaker hittade jag till slut ett gammalt spengummi som jag fått för hundra år sedan av en bonde-kompis. Och detta spengummi har kommit att bli den andra bästa belöningen gällande just farten i momenten. Ibland är det konstigt vad man verkligen genomlider och hittar på för sina hundars skull.
Snabba sättanden
När fotpositionen och bakdelskontrollen har kommit på plats samt fin kontakt och bra position vid sidan under fria följet kommer det så sakta fram att min lille skitunge behöver träna på snabba sättanden. Det är det som både är roligt och kan vara lite uttröttande inom tävlingslydnaden.
Farten in till mig och snurrandet är superfint men när det väl kommer till att sätta sig så går det sakta ner som om han vore en fin liten dam som skulle sätta sig så vackert så. Det blir till att plocka ut just den delen och träna på det separat så vi inte tjatar sönder resten av fria följet nu när han äntligen fått upp motivationen och glädjen för det. I övrigt blir det mycket träning på ligg denna veckan då Izor helt plötsligt har glömt bort vad just "ligg" innebär. Jag lovar att det inte finns någon gladare än jag när alla rasande hormoner har lugnat ner sig i min galna unghund.
Med Lex har jag återupptagit arbetet med att göra spår för honom då jag tycker att det har fokuserats väldigt mycket på Izor under den senaste tiden samt att jag blev lite inspirerad efter spårspecialen i Kosta för några helger sedan. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara tvungen att backa Lex spårträning då vi inte har spårat på flera år utan mest koncentrerat oss på söket men det behövdes faktiskt inte. De senaste spåren, både med och utan vinklar har gått suveränt så det var en mycket glad matte och en mycket nöjd hund med munnen full av leksak som avslutade träningspasset häromdagen. Tanken är att jag och Lex ska fortsätta arbeta med spåret, mest som aktivering, framöver...
Halv golden…
Rakad fram, rakad bak och med tunn päls. Det är det jag talar om när jag har en halv golden hemma, alltså Izor. Efter våteksem fram, under hakan och ner till bringan som vi äntligen fått bukt med och en otrolig fällning som faktiskt gäller båda hundarna samt nu i helgen ett våteksem eller insektsbett som resulterade i att vi var tvungna att raka av honom byxorna så ser Izor ganska konstig ut.
I helgen var vi iväg på spårspecialen i SBK:s regi nere på Kosta skjutfält. Enligt sägnen är Kosta "stället som Gud glömde, djävulen inte ville ha och försvarsmakten köpte" och efter att ha tillbringat militärövningar därnere och nu då denna spårhelg håller jag med fullständigt. Vädret är alltid konstigt och det verkar vara Sveriges myggpopulations sommarställe. Helgen i övrigt var mycket givande och det var ett trött och nöjt ekipage som åkte hem i söndags. I går var det då dags för andra tillfället i lydnadskursen - fortsättning, och trots att det var mycket intressant och givande fick vi ge upp efter halva tiden. Izor var fortfarande trött och verkade irriterad av såret i rumpan så det kändes bättre att lägga ner för kvällen. I övrigt gällande just lydnaden har vi äntligen fått den nytändning jag hoppats på och vi är återigen på gång mot vår första lydnadstävling som är tänkt att ske i vinter.
Nedan lägger jag upp lite av sommarens bilder på killarna där båda två har fin päls, en sådan som vi hoppas återvänder snart.
ÄNTLIGEN!
Först och främst är nu semestern officiellt över, andra dagen på jobbet är avklarad och den där lilla ångesten över att semestern är slut, oberoende över hur mycket man än trivs på sitt arbete, håller på att ge vika. Jag kommer igång så smått mer och mer, samt att det känns som ett underverk att vardagen börjar återfå rutin.
I alla fall, anledningen av rubriken så har det äntligen hänt. Efter tre-fyra månaders tragglande på i stort sett varje träningspass med tre-fyra gånger varje gång har äntligen Izor bakdelskontroll och han tycker att det är kul med fotgåendet! Mitt i alltihopa när vi tränade häromdagen smet han åt fint med bakänden i både vänster halt och i vänster marsch. Först trodde jag inte mina ögon, för innan har han gjort det då och då men nu efter nogranna kontroller på varje träningspass sedan i fredags så använder han bakänden för att flytta in sig. Det lönade sig i slutändan att vara exakt med klick och en sjuhelvetes belöning och nu kan vi äntligen jobba vidare, men det ska dock kontrolleras att det sitter - även i fortsättningen.
Det kan tyckas länge att han nästan är två år innan just den biten äntligen satt men jag har stött på en del problem med just bakdelskontroll när jag har flyttat över det ifrån plattan. Izor har haft superfin kontroll på bakbenen när plattan har varit framme, varenda gång, och detta har han haft sedan han var 6 månader gammal men efter en del strul från min sida och en del trixande så har jag i stort sett fått träna om momentet då det inte riktigt har klickat utan plattan. Men nu så! Jag vet att det nu är en halv vecka sedan det lossnade för oss men jag är fortfarande euforisk. Mattes lille duktige skitunge!












