Snabba sättanden

När fotpositionen och bakdelskontrollen har kommit på plats samt fin kontakt och bra position vid sidan under fria följet kommer det så sakta fram att min lille skitunge behöver träna på snabba sättanden. Det är det som både är roligt och kan vara lite uttröttande inom tävlingslydnaden.

Farten in till mig och snurrandet är superfint men när det väl kommer till att sätta sig så går det sakta ner som om han vore en fin liten dam som skulle sätta sig så vackert så. Det blir till att plocka ut just den delen och träna på det separat så vi inte tjatar sönder resten av fria följet nu när han äntligen fått upp motivationen och glädjen för det. I övrigt blir det mycket träning på ligg denna veckan då Izor helt plötsligt har glömt bort vad just "ligg" innebär. Jag lovar att det inte finns någon gladare än jag när alla rasande hormoner har lugnat ner sig i min galna unghund.

Med Lex har jag återupptagit arbetet med att göra spår för honom då jag tycker att det har fokuserats väldigt mycket på Izor under den senaste tiden samt att jag blev lite inspirerad efter spårspecialen i Kosta för några helger sedan. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara tvungen att backa Lex spårträning då vi inte har spårat på flera år utan mest koncentrerat oss på söket men det behövdes faktiskt inte. De senaste spåren, både med och utan vinklar har gått suveränt så det var en mycket glad matte och en mycket nöjd hund med munnen full av leksak som avslutade träningspasset häromdagen. Tanken är att jag och Lex ska fortsätta arbeta med spåret, mest som aktivering, framöver...

Sommarlov redan?

Jag vet att det låter gammalt att säga att tiden flyger iväg men det här läsåret har den verkligen gjort det. I augusti började jag på ett nytt jobb, med en stor nackdel tyvärr och det är pendlandet som har fungerat förvånansvärt bra faktiskt. Jag har kommit helskinnad fram samtliga gånger och hoppas även på det i framtiden.

Nu är snart terminen slut för eleverna och jag själv jobbar ytterligare en vecka innan jag officiellt går på min första betalda semester någonsin. De senaste tio årens somrar har spenderats på olika sommarjobb med varierande kvalitet i nöje och nytta men det har ju varit pengar i alla fall. Det är även första året i mitt och Nicklas åttaåriga förhållande som vi har semester samtidigt. Redan nu har viss tid bokats upp till att jobba med huset; fönster ska kittas och målas, vardagsrummet ska tapetseras och även datarummet och sedan ska en stor del av sommaren ägnas åt att umgås och träna hund såklart. Förhoppningen är att jag ska ta allt matnyttigt inom lydnaden som jag lärt mig och använda mig av det under sommarens träningspass då det även blir en hel del värmeträning då jag har märkt att Izor är värmekänslig, inte att han tycker att det är alltför jobbigt eller lider men han tröttnar snabbt och förlorar motivationen. Så det är vårt stora projekt att jobba upp.

I helgen blir det kurs med Lotta Linusson, något jag sett fram emot sedan i januari då jag anmälde mig till helgkursen - mer om den kommer efter helgen då jag hoppas att jag fått ytterligare inspiration och idéer. På tal om träning körde vi ett pass igår innan min fortsättningskurs drog igång där jag är instruktör och det gick jättefint. Vi arbetade med motivationen in på planen där jag just nu har ett projekt där jag jämför två olika övningar för att se vilken av dem som resulterar i bäst motivation och kontakt. Den ena är att gå in samlat på planen med kommandot "Nu ska vi träna!" och belöna med extern belöning när han hållt kontakt och motivation tillräckligt länge och den andra som från början var en lek är att jag backar springande för att sedan vända upp så han följer vid min vänstra sida med samma kommando. Just nu är resultatet lika så det behövs lite mer test på den fronten.

Bakdelskontrollen börjar faktiskt släppa för honom, han jobbar allt mer fint in vid min sida när jag förflyttar mig även om jag ser ut som en pingvin när jag vandrar runt på stället med "roligare" kroppsspråk som en klubbkamrat kallade det när hon såg oss sist. Däremot måste jag bli mycket snabbare med belöningen då det känns som om jag hälften av gångarna belönar fel - jag tackar därför gudarna för klicker vid inlärning!

Vi har även satt igång med apporten och med hjälp av ökat intresse från matte samt bättre belöning och tydligare missnöje (suckar, inget annat) när han gör rätt respektive fel verkar även den ha blivit intressantare. I går fick Izor även vara med vid mitt kurstillfälle då det var för varmt att sitta i bilen och han skulle få visa ett par saker. Han skötte sig superfint - uppfostringsmässigt men jag hade velat se mer motivation vid momentsvisningen men jag kan ju inte kräva för mycket av min lille skitunge då det var 25 grader varmt, han hade tränat ett ordentligt pass innan samt att han fick hänga med matte hela tiden och stå och glo på andra hundar som jobbade...

Jag har även implementerat lite av Izors hoppträning på Lex, mest för att vi ska ha något att göra. Tanken är alltså att han ska förstå att "Hopp" innebär att han ska springa mellan stolparna oberoende av vart jag står eller hur högt hindret är. Första tillfället igår visade sig fungera utmärkt. Sedan har vi även börjat om med fritt följ där jag belönar upp motivation och följsamhet. Han har blivit bättre min storeman men han har inte samma motivation och glädje av lydnaden för lydnaden som Izor har. Däremot har han så många andra underbara sidor precis som Izor och det är i stort sett omöjligt att tänka sig en tillvaro utan dem.

Spontankontakt och sökträning

Som redan nämnt fick vi i uppdrag under första kurstillfället att belöna all typ av spontankontakt och väldigt gärna om den var vid vänster sida. I alla fall har helgen ägnats åt en hel del promenader och därav en hel del spontankontakt, till mattes stora förvåning.

När jag väl studerade Izor märkte jag ganska snart att han bjuder upp till mycket spontankontakt och en hel del av den just på min vänstra sida så det var en mycket glad matte och en ännu gladare hund som var ute och promenerade hela helgen med underbar kontakt. Det roligaste är att nu vill han knappt släppa kontakten för att just springa iväg, nosa och göra ifrån sig när vi är ute. Men det kan ju aldrig blir för mycket av det goda...

I söndags var Nicke och jag ute på en promenad och beslutade oss ganska snart, lite spontant för att köra några sökskick med Lex för att se hur hans sökegenskaper ser ut efter att inte ha blivit underhållna på ca ett halvår. Vi drog med oss systersonen och hans kompis som fick agera figuranter och på en timme blev det ca fyra skick, både lågt och högt ute i skog och mark.

Samtliga gånger utom sista sökte han med samma energi som han hade när han var i högform och släppte inte ens söket då ett rådjur drog upp mitt framför näsan på honom. Sista söket var lite svårare och han började bli trött men efter mycket om och men hittade han husse långt upp i ett träd. Det var dessutom två väldigt leriga och trötta hundar som låg jämte soffan i söndags kväll och jag kunde inte vara mer stolt över någon av dem...