Återfunnen glädje

Som jag skrev i det senaste inlägget är jag faktiskt inte missnöjd med lördagens tävling hur det än må låta, utan även här är man en erfarenhet rikare. Något som jag däremot insåg är att det finns inga genvägar utan det ska gå rätt till redan från början. Så sagt och gjort har jag i dagarna börjat om totalt. Izor har ju de senaste veckorna visat att lydnad inte varit så roligt men det har nog haft mest med mig att göra och de ökade kraven. Någonstans däremellan glömde vi, eller snarare jag bort glädjen litegrann med att jobba med Izor, men nu har den dock återkommit med råge.

Vi har börjat om totalt med exempelvis fotgåendet och position, där vi har blandat lite nytt och gammalt. Återigen är det en hund med fläkt och fart samt en matte som faktiskt tycker det är kul med lydnad igen utan en massa krav. Belöningen som innan oftast varit godis, har ersatts med kel och lek med matte som verkar uppskattas minst lika mycket av sagd hund. Jag har även börjat lägga in lite träning gällande apporten och även där ser jag en skillnad då svansen faktiskt går när han sitter där och håller. Jag antar att det kommer gå fortfarare fram nu än när vi lärde in allt från scratch men vi tar den tid som behövs för att verkligen se till att vilja finns hos både hund och matte. Den har nog alltid funnits där men ibland kommit lite i skymundan.

Nu i helgen ska vi faktiskt på "kennel-läger" kan vi väl nästan kalla det hos Heléne Lindström uppe i Vreta Kloster och jag är taggad till tusen för att få lite nya infallsvinklar och kanske även få lite tips gällande tvåans moment så vi även har något nytt att träna på.

Back to basic

Preci som titeln föreslår är det precis det som gäller när vi kommer till sekvensen ställande under gång. Efter en del trixande fram och tillbaka samt goda råd från träningskamrater kom jag till sist fram till insikten att vi har hastat igenom ställandet vilket har gjort att Izor egentligen inte har förstått vad ordet "stå" innebär. Detta har i sin tur fått följden att vi nu återgår till grunderna, de grunder som jag skulle tränat när Izor var valp men då lades mycket tid på glädjen att träna tillsammans med matte. Så nu tar jag varje tillfälle i akt att träna stå med Izor, eller snarare att alla fyra tassarna ska befinna sig i marken samtidigt och det är ingen lätt uppgift för en hund som föddes med åtminstone två tassar i luften konstant.

När det gäller övriga programmet i ettan sitter det i stort sett nu. Det finns lite småjusteringar att göra här och där men det vi jobbar framförallt med nu är störning och länkning till hela programmet när vi snar ska ut på tävlingsplanen igen. Nästa vecka, under påsklovet, beger vi oss upp till Söderköping och uppfödaren Nettan så vi får se om vi kan få lite ytterligare tips och trix som vi kan använda oss av...

Radiostyrda bilar, marschmusik och gastande pojkvän

Först och främst var jag inne på hemsidan och såg att jag fortfarande inte har skrivit något inlägg under mars i år och att det måste bli bättring gällande detta. I övrigt så har våren gjort sitt intåg och jag jobbar just nu för fullt med både jobb och hundar, även om det kanske inte blir riktigt så mycket hund som jag vill men sånt är livet.

Där vi bor ligger det ett alldeles utmärkt industriområde en bit bort som har blivit en av våra träningsplaner. Det är alltid upplyst på kvällar, relativt fritt från bilar och har även varit plogat nu under vintern så det har varit suveränt att träna där när vi inte varit i ridhuset då det har känts ganska onödigt att åka ner till klubben och en snöig plan som inte går att beträda. I alla fall, när vi var där förra helgen tog jag med telefonen som extra störning och fick in arméns marschmusik för att verkligen störa till det. Izor brydde sig inte dyft utan hade superfin kontakt trots säckpipor och trummor under samtliga moment. Därefter fick vi helt plötsligt sällskap av två äldre herrar som tog premiärturer med sina radiostyrda bilar som körde med högt ljud. Efter ett par sekunders begrundande och tittande verkade lilleman acceptera även dem utan större omsvep.

I lördags fick vi även hjälp av Nicklas som stod och gastade på planen och fick agera både störning och till slut belöning men det var inte mycket som bekom Izor, förutom när Gittan fick en statistroll som tävlingsledare. Detta innebär att jag nu kommit fram till en av störningarna för honom, och det är att tävlingsledaren står och skriker kommandon så det måste vi träna mer på samt göra störningar ett mer permanent mönster i träningen. Kanske kan jag höra med herrarna med de radiostyrda bilarna ifall de vill störa igen?!

Hjälp med linförighet/fritt följ

Igår drog vi återigen igång söndagsträningarna i ridhuset, eller jag och Izor drog i gång vår träning där igen. Det var inte mycket folk på plats men för en gångs skull var det ganska skönt. På agendan stod linförighet/fritt följ för att kolla av vad som inte satt till 100 % under tävlingen, snabb position in till sidan, kolla av läggande under gång och hoppet som båda två såg fina ut och endast behöver underhållas samt från läggande till sättande som kostade oss en del poäng på tävlingen.

Träningen i sig gick relativt bra, han var med mig hela tiden och hade en relativt god motivation även om lilleman inte var på sådan topp som han brukar vara. Men även hundar får ju ha sämre dagar. När vi kört färdigt allt bad jag Frida och Rebecca att kolla av vår linförighet/fria följet och ganska snart åkte kopplet av för det var i vägen och det blev en mycket onaturlig gång. Det får komma på igen senare när vi närmar oss tävling igen. Ganska snart upptäckte båda mina "kritiker" att jag var nervös och stel vilket gjorde att Izor pendlade och luftade väldigt mycket i position samt att han har en tendens att komma för långt fram efter ca tredje steget från start. Efter en stund visade jag hur vi hade tränat in fria följet och utan kommando vilket gjorde att han gick mycket bättre men så fort kommandot kom till igen kom förväntan och det gjorde att han tappade fokus. Så i kombination med mattes nerver och förväntan över fritt följ tror jag nu att jag har löst gåtan.

Jag ska testa denna lilla hypotes under de närmaste träningspassen för att se om det stämmer. Det gäller alltså att endast kommendera "fot" för att påkalla Izors uppmärksamhet ifall han är fokuserad på annat och i så fall endast med låg röst. Frö er som undrar har jag stanna-kommando när han ska sitta eller ligga kvar så egentligen förstör det inget om jag tränar bort fotkommando utan endast att om inget annat sägs så gå fot vid mig. Därefter ska vi träna belöningspositionen, att den ska finnasi vänster hand samt att han ska belönas nästan lite bakom så han får backa och får in tänket att inte vara för långt fram, eller det fungerar även med extern belöning. När vi testat denna hypotes fungerade fria följet mycket bättre och det var sådant som faktiskt har funnits innan men som inte kommit till min kännedom förrän under tävlingen så nu gäller det att träna för fullt för att se om vår teori stämmer. Tack förresten till Frida och Rebecca för allt hjälp!

Hur lugnar man en orkan???

I går var vi äntligen ute och körde ett pass igen på klubben, ute i kyla och vind. De första veckorna av året koncentrerades på att vänja Izor vid att träna i ridhus, för det är ju ändå en lite speciell miljö och de senaste veckorna har koncentrerats på mindre sekvensker inomhus, hemma i källaren så det var med stor inspiration som vi igår körde hela ettans program på klubben tillsammans med Linda.

Den första biten som jag egentligen alltid varit medveten om men inte lagt så mycket tid på är hur ivrig Izor är när han kommer ur bilen. Allt ska göras och helst av allt ska det göras samtidigt så det är en ganska splittrad hund som försöker och försöker. Jag har sedan innan testat att han ska få springa av sig några minuter för att sedan köra men jag har ändå inte riktigt fått den fokus jag vill ha från honom då han trippar på stället, kastar sig framåt och bakåt i fritt följ och har för mycket energi men för lite koncentration. Så igår föreslog Linda att jag skulle släppa honom en stund innan för att sedan bara köra ett fritt följ utan kommandon och med Izor helt lös utan krav. Alltså att så fort han sluter upp vid vänster sida så leker och belönar jag. Detta är något som jag gjort innan när jag tränade in att det ska vara roligt att gå vid mattes vänster sida.

Sagt och gjort, ett par skakiga försök och några snubblande steg över hund fattade han till slut vinken och även om det var en något övertänd hund som sedan äntrade planen gick det mycket bättre. Så jag tror att jag har hittat det som lugnar ner min orkan lite i alla fall. I övrigt så fungerar programmet bra i sin helhet, det finns fortfarande några skakigheter såsom ställande och apporten, även om det sistnämnda har släppt mer och blivit bättre. Men över det hela taget verkar det som om vi snart är klara att äntra tävlingsplanen...