Tävling!

Som ni kanske minns har jag sedan innan skrivit gällande min nya tränings-/tävlingströja som man nu kan se i tid och otid. Nu drar jag då igång en tävling där man kan vinna en t-shirt i valfri färg och med valfri text. Allt ni behöver göra är att skriva en kommentar nedan om att just du vill vinna denna tävling och varför, glöm inte din mailadress så jag kan nå dig. 

Den 10:e juni drar jag en vinnare som publiceras på hemsidan som då får designa sin t-shirt på www.spreadshirt.se till ett värde av 300 kronor som sedan kommer att skickas hem till vinnaren. Nedan ser ni ett exempel på hur en t-shirt kan se ut med eget tryck och egen design. Lycka till!

Vart tog de håriga vägen???

Det var i stort sett den första tanken som gick igenom huvudet när jag vaknade mitt i natten. Jag jobbade över i går och sov hos en arbetskamrat istället för att ta mig hela vägen hem. Jag är så van vid att att när jag går och lägger mig följer Izor med upp på övervåningen och ligger där för att sova, inte ens Nicklas kan få ner honom igen på nattrastningen utan sover matte så sover även jag. Lex brukar komma upp när jag går och lägger mig för att kolla läget men går ner igen efter fem-tio minuter som för att hålla koll på husse.

Detsamma gäller på helgerna ifall Nicklas går upp före mig, vilket inte är supervanligt men när det väl sker brukar de gå ut på morgonrastningen och äter sin mat för att sedan gå upp och ta sovmorgon med matte. Så från att ha gått till att ha två hundar som ligger i sängen, framförallt Izor som ligger på rygg och fäktar med benen i huvudet på en, till att ligga ensam i en soffa utan dem. Det var en liten omställning och antagligen även varför jag vaknade mitt i natten.

När det kommer till soverangemanget har jag alltid min del av sängen för mig själv förutom om det är något riktigt speciellt medan Nicke kämpar sig ner varje kväll i sin del av sängen. Både Lex och Izor har kommit att inse att matte är ganska vild på nätterna så det är skönare att slippa sparkarna för att husse ligger helt stilla. Enligt min mening får Nicke skylla sig själv men det kan vara ganska roliga bilder på morgonen när man hittar sin underbara sambo med benen slingrad runt Izor och Lex på bröstet...

Pratsamma små skitungar

När det kommer till att "prata" har Izo alltid slagit Lex med hästlängder. Izor är alltid den kvicka, utåtriktade och pratsamma av dem på ett sådant sätt som för många icke-hundägare kan uppfattas som lite för mycket. Han är alltid först fram, hälsar som en vettvilling genom att stå och hoppa från tass till tass tills han beslutar sig för att hoppa upp med tassarna på bröstet och luta sig mot personen i fråga tills denne har klappat honom till domedagen och lite till. Lex däremot är i och för sig lika glad i folk men har inget överdrivet behov av att gå fram till människor som inte bryr sig om honom. När det visar intresse för honom, det är då det kommer i stället. Då slingrar han sig mellan benen och stryker sig som en katt för att klias, och helst av allt långt bak på rumpan, ovanför svansen medan Izor bara älskar när man använder naglarna i huvudet. Dessutom är Lex nästintill alltid tyst förutom lite vanliga manliga grymtningar som karlar kan ge ifrån sig

Detta var i alla fall tills vi flyttade till huset. Ibland undrar jag om det verkligen är samma hund som bodde i lägenheten. Han tjuter, grymtar och piper om vartannat när han är uppspelt eller glad och visar gärna tänderna och fnyser åt folk. Detta har gjort att ett antal människor i vårt kvarter går över till andra sidan gatan när jag kommer med "galningarna", trots att jag vid upprepade tillfällen har förklarat att detta är ganska typiskt beteende för just golden. De är inte de där tysta och försynta hundarna alla tror att de är utan i själva verket ganska pratglada och ibland översociala varelser men då tittar folk på mig som om jag vore lika galen som mina hundar. Så det får väl helt enkelt vara så då, de som kan hund eller är lite familjär med golden och med mina hundar i synnerhet vet vad de gör och varför de gör det så jag är nöjd med det...

Glömminge

I lördags trotsade vi kylan och var ute och tog en långpromenad i Glömminge med Amanda. 4 kilometer blev det i solen och det enda som märktes av hos hundarna var lite is i skägget som ni ser på bilderna nedan samt lite snö under tassarna som togs bort lätt och snabbt. Vädret var fantastiskt så kameran fick följa med och hundarna släppte vi på en enorm åker så de fick springa av sig själv en stund medan matte låg på knä och knäppte med kameran.

Inga stadshundar direkt

De senaste helgerna har vi varit ute och gått i innestan hemma i Nässjö och för er som varit hemma hos mig så visst bor vi i Nässjö men i utkanten och det är sällan vi går på riktigt trafikerade vägar eller där det är mycket hundlukter och annat som associeras med stadslukter. Vi rör oss mest i trakter där det är vilt som hägrar i hundarnas näsor och det vill då säga skog och mark. I alla fall så har det gått hur fint som helst när vi varit inne i centrum. Lex som bott i Jönköping en tid av sitt liv pinnar på men ska givetvis vara och kolla läget överallt men med sitt lugna och relativt coola sätt.

Izor är en helt annan historia. Det är väl först nu jag börjat märka att han varit rätt så förskonad från stadsvimlet, och då är Nässjö ändå inte en stor stad. Det trippas till höger och vänster för att kolla läget och precis varenda buske och stolpe ska luktas på och gärna ett par minuter och "alla dessa bilar sen! Och varför vill inte alla människor hälsa?!" Där vi bor har "lokalbefolkningen" vant sig vid att vi är ute igen för det är dessutom området jag har växt upp i men där kan det hälsas och även hundarna brukar ¨få sig en rejäl klapp men i centrum tittar de flesta bara skumt på killarna och pinnar vidare. Den stora effekten kom i alla fall när vi kom hem, båda två ligger helt utslagna i tre-fyra timmar utan en rörelse utan helt döda för världen. Så det är bara att inse, jag har inte några stadshundar direkt

Sitter fast!!!

Jag och Izor håller just nu på att finslipa en del av våra moment och fortsätter att träna in de som inte har suttit innan. Läggande under gång har han äntligen hajat och har en superfint och snabbt läggande även om det tog sin lilla tid. När det gäller apporteringen har jag i nuläget lagt den lite åt sidan för att koncentrera mig på platsliggningen och ställande under gång. Jag vet att jag måste få ordning på apporten inom en snar framtid men det kommer det med.

När det gäller platsliggningen märkte en kompis att Izor pendlar med huvudet upp och ner i backen under själva platsliggningen vilket inte är något drömscenario så jag försöker nu arbeta in att huvudet ska ligga i backen från att jag lämnar honom tills jag kommer tillbaka och "löser upp" honom. Problemet som uppstått är dock att han inte fattar att jag vill att han lägger ner huvudet platt i backen vid min sida. Jag försöker använda mig av shejping och belönar varje minsta huvudsänkning men detta till trots faller inte poletten ner och att vi använder oss av extern belöning några meter framför.

Han ligger och tittar på mig i ett par minuter, för att sedan titta framåt och sedan vrida på kroppen och vika in tassen under sig. Detta är något jag absolut INTE vill få in så när det sker bryter jag och gör om. Men jag vet inte vad jag gör för fel för det har endast hänt ett par gånger att han lägger ner huvudet och trots mycket belöning och beröm så går det inte. Vad gör jag för fel? Det är en väldigt frustrerad förare och därmed en förvirrad hund som just nu försöker få detta att bli bra. Om det är någon som har ett bra tips så säg gärna till!

När det gäller ställandet så faller det på fint, vi alternerar den träningen till att både gå jämte och gå näsa mot nos så att säga och det dröjer nog inte länge innan även det sitter så det är ju skönt att något följer planen.

Jullov

Sådär nu är min sista arbetsdag för det här året avslutad och nu väntar 2 ½ veckas lov att vila upp och ta igen sig på innan vårterminen drar igång. Lovet ska spenderas med en del sovande, en hel del tränande med hundarna och även familj och vänner. Det ska faktiskt bli riktigt skönt även om man kan få lite längtan efter jobbet ibland.

I alla fall, i sann Gelaflikkan-anda ska nu årets julkort offentliggöras då alla nära och kära har fått hem dem med posten. För er andra som inte fick något julkort så får ni nu en julhälsning via hemsidan. Jag kommer att uppdatera under lovet, både med träningsnyheterna i vanlig ordning men även lite nya bilder men nu tar jag lite minilov från hemsidan, i alla fall fram till julens slut.

GOD JUL & GOTT NYTT Ã…R TILL ER ALLIHOPA!

Oljad blixt

Sådär, nu har båda killarna varit iväg hos Bodil för trimning. Det var ett bra tag sedan de var där sist för jag testade en trimmare som låg i närheten av där vi bor men efter att ha fått klippa till dem ytterligare själv för andra gången valde jag helt enkelt att det var bättre att återgå till en trimmare som både jag och hundarna har förtroende för och som jag vet gör ett superfint jobb. De har blivit lite kortare i pälsen än vad standarden för rasen säger men jag tyckte faktiskt att det var överdrivet när en kille frågade i helgen om det var golden eller labbe, riktigt så kort päls har de inte men i och för sig så fråga ju folk det även när de är långhåriga så... Anledningen till den något kortare pälsen är på grund av allt blask som har varit i skog och mark samt att de har haft en sådan urfällning nu de senaste veckorna att det i stort sett inte fanns någon tjockare och fin päls kvar i de yttersta lagren så efter en konsultation med Bodil fick det bli så. Jag lägger dock inte upp några bilder ännu utan väntar tills pälsen växt till sig några centimeter för att både Izor och Lex ska vara riktigt ursnygga.

I alla fall, anledningen till titeln ovan är läggande under gång. Det har varit ett moment som vi har kämpat med i snart två månader för Izor har aldrig riktigt begripit övergången från hjälper till endast kommando, oavsett hur sakta vi än tar det och med hur små steg som helst. Så för några veckor sedan kom klickern fram och det var bara att börja shejpa igen, något som vi inte gjort sedan han var valp. Efter att ha stått och stirrat på mig med stora och vattniga ögon som sa "men jag är ju så söt, kan jag inte få ändå?" i en kvart började han till slut bjuda på rörelser och efter ett tag kom då ligget med framänden först som vi tränat in för länge sedan.

För att nu spola fram lite i träningsdagboken har det nu blivit så istället att så fort vi ska göra något testar han alltid ett snabbt läggande först. I dag på morgonen när de skulle få sin mat innan det var dags att kila till jobbet slängde han sig så fort ner på köksgolvet att han gled en meter framåt av farten. Jag brukar köra något kort moment innan de får sin mat för då får jag även in farten på ett helt nytt sätt så detta är de vana vid sedan länge. Så nu i stället för en hund som följer handen och lägger sig segt har jag en oljad blixt som slänger sig på backen så fort ett kommando börjar på L. Ibland är de bara för roliga...