Glömminge

I lördags trotsade vi kylan och var ute och tog en långpromenad i Glömminge med Amanda. 4 kilometer blev det i solen och det enda som märktes av hos hundarna var lite is i skägget som ni ser på bilderna nedan samt lite snö under tassarna som togs bort lätt och snabbt. Vädret var fantastiskt så kameran fick följa med och hundarna släppte vi på en enorm åker så de fick springa av sig själv en stund medan matte låg på knä och knäppte med kameran.

Inga stadshundar direkt

De senaste helgerna har vi varit ute och gått i innestan hemma i Nässjö och för er som varit hemma hos mig så visst bor vi i Nässjö men i utkanten och det är sällan vi går på riktigt trafikerade vägar eller där det är mycket hundlukter och annat som associeras med stadslukter. Vi rör oss mest i trakter där det är vilt som hägrar i hundarnas näsor och det vill då säga skog och mark. I alla fall så har det gått hur fint som helst när vi varit inne i centrum. Lex som bott i Jönköping en tid av sitt liv pinnar på men ska givetvis vara och kolla läget överallt men med sitt lugna och relativt coola sätt.

Izor är en helt annan historia. Det är väl först nu jag börjat märka att han varit rätt så förskonad från stadsvimlet, och då är Nässjö ändå inte en stor stad. Det trippas till höger och vänster för att kolla läget och precis varenda buske och stolpe ska luktas på och gärna ett par minuter och "alla dessa bilar sen! Och varför vill inte alla människor hälsa?!" Där vi bor har "lokalbefolkningen" vant sig vid att vi är ute igen för det är dessutom området jag har växt upp i men där kan det hälsas och även hundarna brukar ¨få sig en rejäl klapp men i centrum tittar de flesta bara skumt på killarna och pinnar vidare. Den stora effekten kom i alla fall när vi kom hem, båda två ligger helt utslagna i tre-fyra timmar utan en rörelse utan helt döda för världen. Så det är bara att inse, jag har inte några stadshundar direkt

Sitter fast!!!

Jag och Izor håller just nu på att finslipa en del av våra moment och fortsätter att träna in de som inte har suttit innan. Läggande under gång har han äntligen hajat och har en superfint och snabbt läggande även om det tog sin lilla tid. När det gäller apporteringen har jag i nuläget lagt den lite åt sidan för att koncentrera mig på platsliggningen och ställande under gång. Jag vet att jag måste få ordning på apporten inom en snar framtid men det kommer det med.

När det gäller platsliggningen märkte en kompis att Izor pendlar med huvudet upp och ner i backen under själva platsliggningen vilket inte är något drömscenario så jag försöker nu arbeta in att huvudet ska ligga i backen från att jag lämnar honom tills jag kommer tillbaka och "löser upp" honom. Problemet som uppstått är dock att han inte fattar att jag vill att han lägger ner huvudet platt i backen vid min sida. Jag försöker använda mig av shejping och belönar varje minsta huvudsänkning men detta till trots faller inte poletten ner och att vi använder oss av extern belöning några meter framför.

Han ligger och tittar på mig i ett par minuter, för att sedan titta framåt och sedan vrida på kroppen och vika in tassen under sig. Detta är något jag absolut INTE vill få in så när det sker bryter jag och gör om. Men jag vet inte vad jag gör för fel för det har endast hänt ett par gånger att han lägger ner huvudet och trots mycket belöning och beröm så går det inte. Vad gör jag för fel? Det är en väldigt frustrerad förare och därmed en förvirrad hund som just nu försöker få detta att bli bra. Om det är någon som har ett bra tips så säg gärna till!

När det gäller ställandet så faller det på fint, vi alternerar den träningen till att både gå jämte och gå näsa mot nos så att säga och det dröjer nog inte länge innan även det sitter så det är ju skönt att något följer planen.

Jullov

Sådär nu är min sista arbetsdag för det här året avslutad och nu väntar 2 ½ veckas lov att vila upp och ta igen sig på innan vårterminen drar igång. Lovet ska spenderas med en del sovande, en hel del tränande med hundarna och även familj och vänner. Det ska faktiskt bli riktigt skönt även om man kan få lite längtan efter jobbet ibland.

I alla fall, i sann Gelaflikkan-anda ska nu årets julkort offentliggöras då alla nära och kära har fått hem dem med posten. För er andra som inte fick något julkort så får ni nu en julhälsning via hemsidan. Jag kommer att uppdatera under lovet, både med träningsnyheterna i vanlig ordning men även lite nya bilder men nu tar jag lite minilov från hemsidan, i alla fall fram till julens slut.

GOD JUL & GOTT NYTT Ã…R TILL ER ALLIHOPA!

Oljad blixt

Sådär, nu har båda killarna varit iväg hos Bodil för trimning. Det var ett bra tag sedan de var där sist för jag testade en trimmare som låg i närheten av där vi bor men efter att ha fått klippa till dem ytterligare själv för andra gången valde jag helt enkelt att det var bättre att återgå till en trimmare som både jag och hundarna har förtroende för och som jag vet gör ett superfint jobb. De har blivit lite kortare i pälsen än vad standarden för rasen säger men jag tyckte faktiskt att det var överdrivet när en kille frågade i helgen om det var golden eller labbe, riktigt så kort päls har de inte men i och för sig så fråga ju folk det även när de är långhåriga så... Anledningen till den något kortare pälsen är på grund av allt blask som har varit i skog och mark samt att de har haft en sådan urfällning nu de senaste veckorna att det i stort sett inte fanns någon tjockare och fin päls kvar i de yttersta lagren så efter en konsultation med Bodil fick det bli så. Jag lägger dock inte upp några bilder ännu utan väntar tills pälsen växt till sig några centimeter för att både Izor och Lex ska vara riktigt ursnygga.

I alla fall, anledningen till titeln ovan är läggande under gång. Det har varit ett moment som vi har kämpat med i snart två månader för Izor har aldrig riktigt begripit övergången från hjälper till endast kommando, oavsett hur sakta vi än tar det och med hur små steg som helst. Så för några veckor sedan kom klickern fram och det var bara att börja shejpa igen, något som vi inte gjort sedan han var valp. Efter att ha stått och stirrat på mig med stora och vattniga ögon som sa "men jag är ju så söt, kan jag inte få ändå?" i en kvart började han till slut bjuda på rörelser och efter ett tag kom då ligget med framänden först som vi tränat in för länge sedan.

För att nu spola fram lite i träningsdagboken har det nu blivit så istället att så fort vi ska göra något testar han alltid ett snabbt läggande först. I dag på morgonen när de skulle få sin mat innan det var dags att kila till jobbet slängde han sig så fort ner på köksgolvet att han gled en meter framåt av farten. Jag brukar köra något kort moment innan de får sin mat för då får jag även in farten på ett helt nytt sätt så detta är de vana vid sedan länge. Så nu i stället för en hund som följer handen och lägger sig segt har jag en oljad blixt som slänger sig på backen så fort ett kommando börjar på L. Ibland är de bara för roliga...

Nu är vi tillbaka…

Efter i stort sett en hel vecka som spenderades nerbäddad i sängen med pappersnäsdukar, halstabletter, värktabletter och hostmedicin är jag nu tillbaka. Jag har fortfarande lite whiskey-klang i rösten, sådär härligt hes och go men i övrigt är jag så frisk jag kan bli. Hundarnas träning har hamnat lite på hyllan under tiden för tillfriskandet men efter ett par dagar av att bara varit ute i trädgården och gjort av sig, utan längre promenader eller några träningspass klättrade de på väggarna båda två.

Det var en trött och sliten matte som fick hitta på lite träning inomhus som inte krävde så mycket av mig så det blev helt enkelt att återgå till basen. Snabba lägganden och ställanden blev det på schemat för Izor och Lex fick lära sig lite nya partytricks som Nicklas brukar kalla det. Och i slutändan gick det faktiskt riktigt fint. Det var något som vi alla tre verkade behöva, och i går när jag äntligen var ute och körde ett ordentligt pass märks det att vi kommit lite längre när det gäller just de två momenten. Så i fortsättningen kommer det nog bli lite fler grunder inlagda bland träningspassen.

I går var jag ute och fotade lite i det fina höstvädret och under de senaste veckorna har jag försökt få till en bra bild där killarna sitter tillsammans och efter den upplevelsen har jag fått en ny förståelse för fotografer som håller på med djur och även barn. Om de ens satt stilla tittade alltid någon åt den ena hållet, blundade eller som Lex såg ut på de flesta bilder - så förbannat uttråkat ut. Jag tänkte lägga upp resultatet på hemsidan under veckan så får ni se, det blev några bra i alla fall...

Livet går vidare

Tyvärr, inget sentimentalt inlägg med tanke på titeln utan snarare brist på fantasi. Vad händer? Ja, på jobbet är det fullt upp med allt som ska rättas och planeras men äntligen känner jag att det har kommit igång igen och jag har en rytm i vardagen. Som det såg ut innan semesterkoman har både jag och Nicke fullt upp på helgerna så ibland ses vi knappt på hela helgen. I helgen blir det exempelvis Ullared med tjejerna, ja jag vet att det är galet att åka dit en lördag efter löning men resten av hösten är fullbokad. Därefter blir det träning med Izor på söndagen innan min och Likkans valpkurs på kvällen.

Jag måste börja få till apporteringen, läggande och ställande under gång och sen sitter hela ettans program. Det känns så skönt att han är så säker i fria följet att jag egentligen inte behöver oroa mig för om han är med eller ej samt att platsliggningen, inkallning och hopp över hinder sitter fint med fart och allt vad det innebär. Det finns de som tycker att vi startar i ettan ganska sent för en hunds ålder men mitt mål med Izor är varken SM eller landslaget, även om han har kapacitet till det, i mattes mening, vill säga utan det är att vi ska aktivera oss och ha roligt. Vem vet, det kanske kommer senare. Målet, någonstans i framtiden är ett lydnadschampionat med samtliga LP men just nu är det att ta sig igenom första tävlingen utan att spy av nervositet. Izor har stålnerver när det gäller allt sådant, han störs inte av mycket på tävlingsplanen då vi varit ute på träningstävlingar men sen är det ju det där med mattes nerver.

Måndagens lydnadskurs fokuserade mycket på just ställande och läggande under gång samt apporteringen. Vi har fått träna om just läggandet då lilleman fått för sig att om jag sätter mig först och sitter där ett par sekunder innan jag sakta glider ner så ser det nog snyggt ut. Det har varit ett helvete att träna bort allt detta utan en massa hjälper som dessutom blir svåra att träna bort men nu börjar det släppa så smått. Ställande börjar arta sig och nu har vi även kommit så långt i apporteringen att han greppar den när det är "död" eller stilla. Innan har det inte alls varit roligt med en stilla apport utan den ska ju hämtas.

Lex spårträning går fint, han är så duktig. Dessutom har vi fått order av Linda att börja träna om kontakten - igen. Nu är det spårlina som gäller på promenader samt mycket belöning när han tar kontakt och inget tjat eller gräl från min sida, riktigt svårt tycker jag i alla fall. Alltså det krävdes en träningskompis för att få mig att komma på att jag ska träna på samma sak med Lex som jag gjorde med Izor när han var valp. Det är tur att träningskompisarna finns för ibland är man verkligen för trög själv för att inse de mest enkla saker...