Hur lugnar man en orkan???

I går var vi äntligen ute och körde ett pass igen på klubben, ute i kyla och vind. De första veckorna av året koncentrerades på att vänja Izor vid att träna i ridhus, för det är ju ändå en lite speciell miljö och de senaste veckorna har koncentrerats på mindre sekvensker inomhus, hemma i källaren så det var med stor inspiration som vi igår körde hela ettans program på klubben tillsammans med Linda.

Den första biten som jag egentligen alltid varit medveten om men inte lagt så mycket tid på är hur ivrig Izor är när han kommer ur bilen. Allt ska göras och helst av allt ska det göras samtidigt så det är en ganska splittrad hund som försöker och försöker. Jag har sedan innan testat att han ska få springa av sig några minuter för att sedan köra men jag har ändå inte riktigt fått den fokus jag vill ha från honom då han trippar på stället, kastar sig framåt och bakåt i fritt följ och har för mycket energi men för lite koncentration. Så igår föreslog Linda att jag skulle släppa honom en stund innan för att sedan bara köra ett fritt följ utan kommandon och med Izor helt lös utan krav. Alltså att så fort han sluter upp vid vänster sida så leker och belönar jag. Detta är något som jag gjort innan när jag tränade in att det ska vara roligt att gå vid mattes vänster sida.

Sagt och gjort, ett par skakiga försök och några snubblande steg över hund fattade han till slut vinken och även om det var en något övertänd hund som sedan äntrade planen gick det mycket bättre. Så jag tror att jag har hittat det som lugnar ner min orkan lite i alla fall. I övrigt så fungerar programmet bra i sin helhet, det finns fortfarande några skakigheter såsom ställande och apporten, även om det sistnämnda har släppt mer och blivit bättre. Men över det hela taget verkar det som om vi snart är klara att äntra tävlingsplanen...