Hjälp med linförighet/fritt följ
Igår drog vi återigen igång söndagsträningarna i ridhuset, eller jag och Izor drog i gång vår träning där igen. Det var inte mycket folk på plats men för en gångs skull var det ganska skönt. På agendan stod linförighet/fritt följ för att kolla av vad som inte satt till 100 % under tävlingen, snabb position in till sidan, kolla av läggande under gång och hoppet som båda två såg fina ut och endast behöver underhållas samt från läggande till sättande som kostade oss en del poäng på tävlingen.
Träningen i sig gick relativt bra, han var med mig hela tiden och hade en relativt god motivation även om lilleman inte var på sådan topp som han brukar vara. Men även hundar får ju ha sämre dagar. När vi kört färdigt allt bad jag Frida och Rebecca att kolla av vår linförighet/fria följet och ganska snart åkte kopplet av för det var i vägen och det blev en mycket onaturlig gång. Det får komma på igen senare när vi närmar oss tävling igen. Ganska snart upptäckte båda mina "kritiker" att jag var nervös och stel vilket gjorde att Izor pendlade och luftade väldigt mycket i position samt att han har en tendens att komma för långt fram efter ca tredje steget från start. Efter en stund visade jag hur vi hade tränat in fria följet och utan kommando vilket gjorde att han gick mycket bättre men så fort kommandot kom till igen kom förväntan och det gjorde att han tappade fokus. Så i kombination med mattes nerver och förväntan över fritt följ tror jag nu att jag har löst gåtan.
Jag ska testa denna lilla hypotes under de närmaste träningspassen för att se om det stämmer. Det gäller alltså att endast kommendera "fot" för att påkalla Izors uppmärksamhet ifall han är fokuserad på annat och i så fall endast med låg röst. Frö er som undrar har jag stanna-kommando när han ska sitta eller ligga kvar så egentligen förstör det inget om jag tränar bort fotkommando utan endast att om inget annat sägs så gå fot vid mig. Därefter ska vi träna belöningspositionen, att den ska finnasi vänster hand samt att han ska belönas nästan lite bakom så han får backa och får in tänket att inte vara för långt fram, eller det fungerar även med extern belöning. När vi testat denna hypotes fungerade fria följet mycket bättre och det var sådant som faktiskt har funnits innan men som inte kommit till min kännedom förrän under tävlingen så nu gäller det att träna för fullt för att se om vår teori stämmer. Tack förresten till Frida och Rebecca för allt hjälp!
Mattes snögalningar
Kameran fick följa med idag när vi var ute utanför Nässjö en sväng så hundarna fick leka av sig riktigt ordentligt. Nedan kan ni beskåda dagens lilla utflykt i både galna och roliga bilder. I övrigt så är det idag sista dagen på sportlovet för min del och det har varit ett superskönt lov faktiskt. Jag har hunnit ta igen mig både genom att sova ut ordentligt, varit ute och gått en hel del med hundarna och även tränat med dem, umgåtts en hel del med familj och vänner och till och med bakat citronmuffins utan att bränna ner vare sig kök eller hus så på det hela har det varit ett mycket lyckat lov.
Debuten på tävlingsplan
I dag var det då dags, min och Izors tävlingsdebut. Jag har ju sedan innan nämnt att vissa delar inte suttit till 100 % men att det var lika bra att ge sig ut och testa det som en träningstävling och se vad som behövde förbättras. Jag fick med mig min stora stöttepelare i livet (förutom Nicklas så klart) Amanda som sprang med hund, godis och leksaker fram och tillbaka samt masserade en något överstressad Angelica strax innan start, stor puss på dig hjärtat för allt stöd! I alla fall var tanken bakom dagens tävling att ha så mycket glädje som möjligt samt att Izor skulle kunna hålla fokus.
Det var en något förvirrad matte som gav dk ett par gånger på fel ställen samt tog apporten från hund innan tävlingsledaren hann säga att tiden var ute och en del onödiga missar från min sida som jag måste jobba med, först och främst genom att lusläsa regelboken och se vad jag får och inte får göra. Izors svans gick för fullt och det var en glatt trippande skitunge som följde med på det mesta, trots en nervös och förvirrad matte. Det finns säkert de nu som tycker att dagens resultat är urusla för att vara en officiell tävling och en hund som i alla fall är två år, men ni behöver inte yttra er åsikt utan håll den för er själva tack, jag är nöjd med dagen och vi hade superkul på planen vilket var målet. Jag har redan nu anmält mig till tre till tävlingar lite längre fram i vår (nej, tyvärr får ni inga datum, de håller jag för mig själv) även om det är några månader dit så vi kan slipa på det som domaren tyckte vi kunde jobba på. Det blev i alla fall en tredje placering och ett andra pris till min alldeles underbara skitunge!
Bedömning;
- Platsliggande; 10
- Tandvisning; 10
- Linförighet; 6,5 (pendlar något i position, sitter snett, hoppar på föraren vid språng och sitter ej i avslut)
- Läggande; 7 (något segt läggande samt dubbelkommando) här hade jag inte en aning att jag inte fick ha klapp på höften som kommando från liggande till sittande i slutet av momentet
- Inkallande; 9 (något segt avslut)
- Ställande; 0 (utförde ej momentet) det var jag fullt medveten om att han inte kan tillräckligt bra då vi inte hunnit träna det så mycket
- Apportering; 6 (föraren avslutar för tidigt, tveksamt tag) matte som tog apport för tidigt
- Hopp över hinder; 9,5 (önskar snabbare avslut)
Helhet; 9
SUMMA; 142 poäng
Hur lugnar man en orkan???
I går var vi äntligen ute och körde ett pass igen på klubben, ute i kyla och vind. De första veckorna av året koncentrerades på att vänja Izor vid att träna i ridhus, för det är ju ändå en lite speciell miljö och de senaste veckorna har koncentrerats på mindre sekvensker inomhus, hemma i källaren så det var med stor inspiration som vi igår körde hela ettans program på klubben tillsammans med Linda.
Den första biten som jag egentligen alltid varit medveten om men inte lagt så mycket tid på är hur ivrig Izor är när han kommer ur bilen. Allt ska göras och helst av allt ska det göras samtidigt så det är en ganska splittrad hund som försöker och försöker. Jag har sedan innan testat att han ska få springa av sig några minuter för att sedan köra men jag har ändå inte riktigt fått den fokus jag vill ha från honom då han trippar på stället, kastar sig framåt och bakåt i fritt följ och har för mycket energi men för lite koncentration. Så igår föreslog Linda att jag skulle släppa honom en stund innan för att sedan bara köra ett fritt följ utan kommandon och med Izor helt lös utan krav. Alltså att så fort han sluter upp vid vänster sida så leker och belönar jag. Detta är något som jag gjort innan när jag tränade in att det ska vara roligt att gå vid mattes vänster sida.
Sagt och gjort, ett par skakiga försök och några snubblande steg över hund fattade han till slut vinken och även om det var en något övertänd hund som sedan äntrade planen gick det mycket bättre. Så jag tror att jag har hittat det som lugnar ner min orkan lite i alla fall. I övrigt så fungerar programmet bra i sin helhet, det finns fortfarande några skakigheter såsom ställande och apporten, även om det sistnämnda har släppt mer och blivit bättre. Men över det hela taget verkar det som om vi snart är klara att äntra tävlingsplanen...
Glömminge
I lördags trotsade vi kylan och var ute och tog en långpromenad i Glömminge med Amanda. 4 kilometer blev det i solen och det enda som märktes av hos hundarna var lite is i skägget som ni ser på bilderna nedan samt lite snö under tassarna som togs bort lätt och snabbt. Vädret var fantastiskt så kameran fick följa med och hundarna släppte vi på en enorm åker så de fick springa av sig själv en stund medan matte låg på knä och knäppte med kameran.











