Oljad blixt

Sådär, nu har båda killarna varit iväg hos Bodil för trimning. Det var ett bra tag sedan de var där sist för jag testade en trimmare som låg i närheten av där vi bor men efter att ha fått klippa till dem ytterligare själv för andra gången valde jag helt enkelt att det var bättre att återgå till en trimmare som både jag och hundarna har förtroende för och som jag vet gör ett superfint jobb. De har blivit lite kortare i pälsen än vad standarden för rasen säger men jag tyckte faktiskt att det var överdrivet när en kille frågade i helgen om det var golden eller labbe, riktigt så kort päls har de inte men i och för sig så fråga ju folk det även när de är långhåriga så... Anledningen till den något kortare pälsen är på grund av allt blask som har varit i skog och mark samt att de har haft en sådan urfällning nu de senaste veckorna att det i stort sett inte fanns någon tjockare och fin päls kvar i de yttersta lagren så efter en konsultation med Bodil fick det bli så. Jag lägger dock inte upp några bilder ännu utan väntar tills pälsen växt till sig några centimeter för att både Izor och Lex ska vara riktigt ursnygga.

I alla fall, anledningen till titeln ovan är läggande under gång. Det har varit ett moment som vi har kämpat med i snart två månader för Izor har aldrig riktigt begripit övergången från hjälper till endast kommando, oavsett hur sakta vi än tar det och med hur små steg som helst. Så för några veckor sedan kom klickern fram och det var bara att börja shejpa igen, något som vi inte gjort sedan han var valp. Efter att ha stått och stirrat på mig med stora och vattniga ögon som sa "men jag är ju så söt, kan jag inte få ändå?" i en kvart började han till slut bjuda på rörelser och efter ett tag kom då ligget med framänden först som vi tränat in för länge sedan.

För att nu spola fram lite i träningsdagboken har det nu blivit så istället att så fort vi ska göra något testar han alltid ett snabbt läggande först. I dag på morgonen när de skulle få sin mat innan det var dags att kila till jobbet slängde han sig så fort ner på köksgolvet att han gled en meter framåt av farten. Jag brukar köra något kort moment innan de får sin mat för då får jag även in farten på ett helt nytt sätt så detta är de vana vid sedan länge. Så nu i stället för en hund som följer handen och lägger sig segt har jag en oljad blixt som slänger sig på backen så fort ett kommando börjar på L. Ibland är de bara för roliga...