Livet går vidare

Tyvärr, inget sentimentalt inlägg med tanke på titeln utan snarare brist på fantasi. Vad händer? Ja, på jobbet är det fullt upp med allt som ska rättas och planeras men äntligen känner jag att det har kommit igång igen och jag har en rytm i vardagen. Som det såg ut innan semesterkoman har både jag och Nicke fullt upp på helgerna så ibland ses vi knappt på hela helgen. I helgen blir det exempelvis Ullared med tjejerna, ja jag vet att det är galet att åka dit en lördag efter löning men resten av hösten är fullbokad. Därefter blir det träning med Izor på söndagen innan min och Likkans valpkurs på kvällen.

Jag måste börja få till apporteringen, läggande och ställande under gång och sen sitter hela ettans program. Det känns så skönt att han är så säker i fria följet att jag egentligen inte behöver oroa mig för om han är med eller ej samt att platsliggningen, inkallning och hopp över hinder sitter fint med fart och allt vad det innebär. Det finns de som tycker att vi startar i ettan ganska sent för en hunds ålder men mitt mål med Izor är varken SM eller landslaget, även om han har kapacitet till det, i mattes mening, vill säga utan det är att vi ska aktivera oss och ha roligt. Vem vet, det kanske kommer senare. Målet, någonstans i framtiden är ett lydnadschampionat med samtliga LP men just nu är det att ta sig igenom första tävlingen utan att spy av nervositet. Izor har stålnerver när det gäller allt sådant, han störs inte av mycket på tävlingsplanen då vi varit ute på träningstävlingar men sen är det ju det där med mattes nerver.

Måndagens lydnadskurs fokuserade mycket på just ställande och läggande under gång samt apporteringen. Vi har fått träna om just läggandet då lilleman fått för sig att om jag sätter mig först och sitter där ett par sekunder innan jag sakta glider ner så ser det nog snyggt ut. Det har varit ett helvete att träna bort allt detta utan en massa hjälper som dessutom blir svåra att träna bort men nu börjar det släppa så smått. Ställande börjar arta sig och nu har vi även kommit så långt i apporteringen att han greppar den när det är "död" eller stilla. Innan har det inte alls varit roligt med en stilla apport utan den ska ju hämtas.

Lex spårträning går fint, han är så duktig. Dessutom har vi fått order av Linda att börja träna om kontakten - igen. Nu är det spårlina som gäller på promenader samt mycket belöning när han tar kontakt och inget tjat eller gräl från min sida, riktigt svårt tycker jag i alla fall. Alltså det krävdes en träningskompis för att få mig att komma på att jag ska träna på samma sak med Lex som jag gjorde med Izor när han var valp. Det är tur att träningskompisarna finns för ibland är man verkligen för trög själv för att inse de mest enkla saker...

Nya hemsidor

Det blir ett kort inlägg det här. Jag håller på att uppdatera och göra i ordning hemsidan lite, eller jag försöker snarare. Datorer och internet har aldrig varit något för mig. Jag står nog för 60 % av vår IT-teknikers sysselsättning på jobbet. Just nu är länk-sidan uppdaterad. Jag såg att det var lite folk som jag fortfarande har kontakt och pratar med som har lagt ner sina hemsidor så jag passade på att röja lite och lägga in lite nytt folk. De som har tillkommit är Izors halvsyskon på mamma Thyras sida. Det är den kullen som föddes året efter Izor och Qvick/Speed-kullen, alltså Stjärn-kullen. I övrigt ska jag försöka uppdatera min kurs-sida lite med sådant som vi gjort sedan 2010 samt att bilderna på min och killarnas sida kommer att ändras, tids nog. Jag ska se hur mycket jag kan göra själv annars får jag fjäska lite för Johanna som har gjort denna underbara sida från början, att hjälpa mig lite.

Sälj inte is till eskimÃ¥erna, sälj den till mig…

Jag har alltid trott att jag var en sådan typ av människa som alltid visste när det var något som var för bra för att vara sant. Jag går väldigt sällan på försäljares snack utan lyckas förhandla till mig det jag vill ha på mina villkor. När vi köpte min lille Chevrolet förra året satt jag lätt i över en och en halv timme och förhandlade med tillbehör och pris, försäljaren såg nästan gråtfärdig ut när vi var klara. Nu tror jag i och för sig att de tjänade multum på den affären ändå men jag var nöjd och i min mening var det, det som var viktigast.

I början på förra veckan fick jag då ett sådant försäljarsamtal från ett företag som lanserar ett koncept som heter "Modell för en dag". Det har väl inte riktigt varit något för mig, jo kanske som en födelsedagsgrej eller möhippa till någon kompis eller någon i familjen. Efter ett par minuters samtal med denna trevliga försäljare gick jag från ett blankt nej till att ha bokat tid och plats. HUR i helvete gick det till då?! Jag lyckades till och med få med ett par kompisar. Det skulle absolut inte kosta ett skvatt; makeup och fotografering var gratis och det fanns inget köptvång. Så var det då dags i går att hitta lite snygga kläder och ge sig iväg till den här modelldagen. Jag lyckades till och med få med Nicklas på ett hörn för lite parbilder.

Ett par timmar senare, med mycket snygg makeup hade man då blivit ett par tusen fattigare - för vissa bilder var ju riktigt snygga och de måste man ju bara ha. Ni kan se kontentan av några av gårdagens bilder nedan och visst blev produkten bättre än jag trodde, för jag brukar ju inte fastna på bild utan att underligt nog hamnar en stor papperspåse på huvudet. Jodå, dagen var både rolig och lyckad men det var förhoppningsvis sista gången jag gick med på gratis och utan köptvång för i slutändan kommer man hem med något i och för sig som är snyggt och en lättare plånbok...