I morgon samlas familjen igen

Sedan mitt förra inlägg har det egentligen inte hänt så mycket förutom att jag blivit på betydligt bättre humör och det har väl lite att göra med det suveräna träningspasset som Izor och jag hade i onsdags kväll.

Vi var iväg på klubben tillsammans med Gittan, Roxie & Zack och Elenor & Mexx och tränade, hade ju skrivit att jag inte skulle träna något förrän humöret blev bättre men fick en snabb förfrågan och tog hamnade i stundens ingivelse. Vi körde mycket stabilitet i sittandet och läggandet där jag vill att han ska vara baktung och lägga all vikt på rumpan, för med tanke på hur mycket fart det finns i Izor och det verkar även finnas mycket i hans kullsyskon så är ju det där med att sitta stilla inte det roligaste i världen. Vi körde även inkallning där tempo var fokus, och som sagt inga problem där, men även platsliggning med störning. Han är ganska störkänslig så det var nog dagens svåraste övning, att ligga jämte två främmande hundar som dessutom inte ägnade honom någon uppmärksamhet. Jag stod kvar vid honom för att han skulle lyckas och efter att han legat still i 1 minut utan pip eller att han reste sig så tyckte jag att han varit duktig och löste upp honom, så jag var helhöjd med passet.

Jag sitter i skrivandets stund som ett frågetecken framför datorn och försöker ändra "headern", alltså bilden högst upp på hemsidan till en annan men har ingen som helst aning om hur jag ska göra. Någon som har något förslag som inte släcker ner hemsidan och allt Johannas arbete?

Helgen har spenderats hemma hos pappa där bilen och hundarna mest varit i fokus. Jag fick något dille och beslutade att städa ur Saaben, tvätta den och sedan vaxa den så nu står hon utanför och glänser så fint. Hundarna har fått sig några rejäla promenader för att göra lös lite fysisk energi och jag tackar gudarna för att Nicklas kommer hem i morgon. Izor har inte brytt sig så mycket att husse varit borta utan han följer mig som den skugga jag vant mig vid. Pappa och resten av familjen tycker det är lika roligt varje gång när jag går förbi att jag har en krämfärgad fyrfotad skugga hack i häl som sover på mina fötter och ska vara så nära som möjligt men jag kan ärligt säga att efter sju månader med honom så märker jag inget längre.

Lex däremot är ju en annan historia, han har gått från att ha varit en ganska lugn och cool golden till att ha blivit en vandrande vålnad. Han äter och dricker som han ska men är aldrig på humör för kel eller lek utan blänger surt på alla och går mest runt och tittar efter husse. Från början var den hunden helt och hållet min i ordets sanna bemärkelse men efter att jag var bortrest förra hösten i sex veckor då jag var i Thailand på praktik har han blivit mer och mer husses hund. Så i morgon hoppas jag att surpuppan slutar att tjura när husse äntligen kommit hem till honom.