Ve och fasa

Just nu känns ingenting särskilt motiverat. Killarnas träning har hamnat på is någon vecka nu och jag känner mest för att dra täcket över huvudet och somna om. Vet inte om ni brukar ha sådana dagar men för mig kommer de någon gång om året och snacka om att jag blir på dåligt humör. Jag fräser åt allt och alla so värsta vildkatten, minsta lilla sak kan få mig att gå i taket och då kanske det är bra att jag valt att inte träna med hundarna. Just nu har jag riktat min irritation mot allt hundhår som existerar i stort sett överallt, på mig, mina kläder och i hela lägenheten. Det kvittar hur jag än städar och borstar killarna så kommer det alltid mer. Först trodde jag att det var Lex som var boven i detta något patetiska drama men nu visar det sig att Izor har börjat släppa den sista valp-pälsen också och det finns aldrig något slut!

Så idag annonserade jag skarpt till Nicklas att nästa vecka när han kommit hem ifrån spel och allt vad det heter, han är iväg och spelar SM i bridge nästan hela denna veckan, så ska jag ha en hundfri dag. Det är inte ofta det händer att jag ens ser killarna som en börda i stället för mina sötnosar men idag fick jag nog av allt. Så stackars Nicklas tittade på mig en stund som om jag fått ett extra huvud och ordnade sedan snällt så att killarna blir väl omhändertagna i början på nästa vecka medan matte kan pusta ut för en eftermiddag och ge sig iväg för att shoppa och fika på stan, utan att vara tätt följd av hundhåren.

I övrigt har det som sagt inte hänt så mycket utan den största nyheten är väl att jag har köpt bil, en ny Chevrolet Aveo, som förhoppningsvis ska kunna transportera mig säkert till och från jobbet de närmaste åren. I morgon beger sig Nicklas iväg till tävlingarna igen och blir borta till på söndag medan jag och killarna drar hem till pappa för att "vila" upp oss lite och ta det lugnt. Så förhoppninen är att jag är mer mig själv nästa gång jag skriver inlägg och har hunnit med att köra lite bra och roliga träningspass tills dess också.