Dyrt nöje med bil…

Jag känner att i stort sett allt jag har skrivit de senaste veckorna handlar mer och mer om mitt liv som individ och inte mitt liv och min träning tillsammans med mina hundar och jag lovar att efter detta inlägget ska jag endast skriva kortfattat om vad som händer mig själv och fokusera mer på träning och hund.

Som ni redan kanske förstått har det varit lite svårt att hitta balansen mellan jobb och vardag än så länge för det enda jag tycker att jag gör är att jobba, äta och sova just nu. Jag försöker klämman in lite hundträning här och där men än så länge är jag inte nöjd. Jag köpte ju inte hundar för att de skulle värma soffan.

Så nu har jag kommit på en plan för att strukturera upp mitt liv; på måndagar innan min valpkurs börjar ska jag träna främst med Izor och på onsdagar när det är friträning på klubben ska jag köra med båda två. Jag vet ju inte riktigt hur det ser ut än så länge med agilitykursen som ska gå på lördagar eller söndagar eller lydnadskursen som förhoppningsvis kommer att vara på onsdagar så vi får se.

I alla fall så ringde Nicklas innan och berättade att den förväntade slutsumman på några få tusenlappar för servicen på vår fina Saab 95:a plötsligt steg till några fler tusenlappar, närmare 10 sådana för att de upptäckte något fantastiskt fel på bussrarna eller vad de nu kallades vid bakhjulen. Gudarna ska veta att det är dyrt att ha bil, men förhoppningsvis kommer det inte vara några fler bekymmer med den, och den har ju gått som smort tills idag så vi håller tummarna...

Kräftskivan

I går var det då dags för den efterlängtade kräftskivan hemma hos min pappa. Hela familjen var samlad samt några väl utvalda gäster så den slutgiltiga siffran med barn hamnade på 22 personer. Jag och systrarna hade fixat lite annan mat till alla de som inte åt några kräftor (fattar inte hur man inte kan äta kräftor, det som är så gott ) och pappa hade fixat de flesta kräftorna. Kvällen blev en riktig succé och de flesta hade det trevligt verkade det som. Förutom en liten situation med en oinbjuden gäst som inte riktigt förstod vad ordet bjuden betydde så löpte kvällen på som rinnande vatten. Hundarna fick vara med och uppförde sig i stort sett exemplariskt förutomk när min lilla systerdotter Tyra sov i ett intilliggande rum och min svåger skulle titta till henne så stod det en stor golden retriever i sängen och pussade henne frenetiskt så hon vaknade den lilla stackarn. Och såklart var det ju Izor. Fast både Lex och Izor är överförtjusta i henne och ändå ganska försiktiga när de nosar och slickar på henne, hon är ju bara 4 månader gammal .Nedan kommer lite bilder från kvällen...

Börjat på nya jobbet

Så, nu har jag jobbat två dagar på mitt nya jobb som lärare och jag är totalt slut. Skolan och kollegorna är helt fantastiska så det är toppen men det är så mycket nytt som ska in i huvudet och på relativt kort tid dessutom för eleverna börjar på måndag. Den enda nackdelen är som redan nämnt avståndet till skolan, jag får pendla tre timmar med bilen varje dag så det är väl det som kommer vara uttröttande. Jag har sagt att jag testar på det ett år till att börja med så får vi se sedan hur jag trivs med det för att flytta är inget alternativ, dels på grund av Nicklas och hans jobb men även att vi har all familj och alla vänner häromkring. En positiv aspekt är att jag kommer att samåka en bit av vägen med en lärarkollega och att hon kommer köra den biten varannan vecka så det blir inte så mycket körande hela tiden i alla fall.

I övrigt har det ju inte hänt så mycket förutom att valpkursen nu är färdigplanerad och jag tror att den kommer bli suverän. Maggan och jag tog ett träningspass i söndags för att gå igenom vart vi stod utbildningsmässigt och hur vi själva lär in både som individer och hundförare. Som tur är vi rätt så lika så det kommer säkert bli suveränt.

Om två veckor drar kursen igång och innan dess ska jag förhoppningsvis ha hittat någon lydnadskurs för mig och Izor att gå. Tanken är att Lex skulle få gå en agilitykurs nu i höst också. I morgon blir det ett träningspass i alla fall för även om matte har börjat jobba heltid så måste vi ju fortfarande träna...

I morgon samlas familjen igen

Sedan mitt förra inlägg har det egentligen inte hänt så mycket förutom att jag blivit på betydligt bättre humör och det har väl lite att göra med det suveräna träningspasset som Izor och jag hade i onsdags kväll.

Vi var iväg på klubben tillsammans med Gittan, Roxie & Zack och Elenor & Mexx och tränade, hade ju skrivit att jag inte skulle träna något förrän humöret blev bättre men fick en snabb förfrågan och tog hamnade i stundens ingivelse. Vi körde mycket stabilitet i sittandet och läggandet där jag vill att han ska vara baktung och lägga all vikt på rumpan, för med tanke på hur mycket fart det finns i Izor och det verkar även finnas mycket i hans kullsyskon så är ju det där med att sitta stilla inte det roligaste i världen. Vi körde även inkallning där tempo var fokus, och som sagt inga problem där, men även platsliggning med störning. Han är ganska störkänslig så det var nog dagens svåraste övning, att ligga jämte två främmande hundar som dessutom inte ägnade honom någon uppmärksamhet. Jag stod kvar vid honom för att han skulle lyckas och efter att han legat still i 1 minut utan pip eller att han reste sig så tyckte jag att han varit duktig och löste upp honom, så jag var helhöjd med passet.

Jag sitter i skrivandets stund som ett frågetecken framför datorn och försöker ändra "headern", alltså bilden högst upp på hemsidan till en annan men har ingen som helst aning om hur jag ska göra. Någon som har något förslag som inte släcker ner hemsidan och allt Johannas arbete?

Helgen har spenderats hemma hos pappa där bilen och hundarna mest varit i fokus. Jag fick något dille och beslutade att städa ur Saaben, tvätta den och sedan vaxa den så nu står hon utanför och glänser så fint. Hundarna har fått sig några rejäla promenader för att göra lös lite fysisk energi och jag tackar gudarna för att Nicklas kommer hem i morgon. Izor har inte brytt sig så mycket att husse varit borta utan han följer mig som den skugga jag vant mig vid. Pappa och resten av familjen tycker det är lika roligt varje gång när jag går förbi att jag har en krämfärgad fyrfotad skugga hack i häl som sover på mina fötter och ska vara så nära som möjligt men jag kan ärligt säga att efter sju månader med honom så märker jag inget längre.

Lex däremot är ju en annan historia, han har gått från att ha varit en ganska lugn och cool golden till att ha blivit en vandrande vålnad. Han äter och dricker som han ska men är aldrig på humör för kel eller lek utan blänger surt på alla och går mest runt och tittar efter husse. Från början var den hunden helt och hållet min i ordets sanna bemärkelse men efter att jag var bortrest förra hösten i sex veckor då jag var i Thailand på praktik har han blivit mer och mer husses hund. Så i morgon hoppas jag att surpuppan slutar att tjura när husse äntligen kommit hem till honom.

Ve och fasa

Just nu känns ingenting särskilt motiverat. Killarnas träning har hamnat på is någon vecka nu och jag känner mest för att dra täcket över huvudet och somna om. Vet inte om ni brukar ha sådana dagar men för mig kommer de någon gång om året och snacka om att jag blir på dåligt humör. Jag fräser åt allt och alla so värsta vildkatten, minsta lilla sak kan få mig att gå i taket och då kanske det är bra att jag valt att inte träna med hundarna. Just nu har jag riktat min irritation mot allt hundhår som existerar i stort sett överallt, på mig, mina kläder och i hela lägenheten. Det kvittar hur jag än städar och borstar killarna så kommer det alltid mer. Först trodde jag att det var Lex som var boven i detta något patetiska drama men nu visar det sig att Izor har börjat släppa den sista valp-pälsen också och det finns aldrig något slut!

Så idag annonserade jag skarpt till Nicklas att nästa vecka när han kommit hem ifrån spel och allt vad det heter, han är iväg och spelar SM i bridge nästan hela denna veckan, så ska jag ha en hundfri dag. Det är inte ofta det händer att jag ens ser killarna som en börda i stället för mina sötnosar men idag fick jag nog av allt. Så stackars Nicklas tittade på mig en stund som om jag fått ett extra huvud och ordnade sedan snällt så att killarna blir väl omhändertagna i början på nästa vecka medan matte kan pusta ut för en eftermiddag och ge sig iväg för att shoppa och fika på stan, utan att vara tätt följd av hundhåren.

I övrigt har det som sagt inte hänt så mycket utan den största nyheten är väl att jag har köpt bil, en ny Chevrolet Aveo, som förhoppningsvis ska kunna transportera mig säkert till och från jobbet de närmaste åren. I morgon beger sig Nicklas iväg till tävlingarna igen och blir borta till på söndag medan jag och killarna drar hem till pappa för att "vila" upp oss lite och ta det lugnt. Så förhoppninen är att jag är mer mig själv nästa gång jag skriver inlägg och har hunnit med att köra lite bra och roliga träningspass tills dess också.