gelaflikkan.se
23Jul/160

Vilken jäkla känsla!

Egentligen skulle jag haft semester v.29-32 men i samråd med jobbet valde jag att flytta tre veckor av semestern, alltså v.29-31. Det är ont om folk och jobbet har erbjudit ungefär samma deal som Landstinget, alltså att man får ett engångsbelopp för att jobba sommaren. Det innebär att jag kommer ha semester i september i stället. Hundarna bryr ju sig inte om vilken del av året jag är hemma med dem utan jag tror faktiskt det kan vara lite skönare för oss alla tre när alla andra gått tillbaka och jobbar. Tanken med det här engångsbeloppet är att en ny kamera och ett nytt teleobjektiv ska inhandlas. Mer information nog när det väl är dags för inhandling.

Flytten av semestern innebär även att jag fått andra arbetstider under de här veckorna. I vanliga fall jag har ett fantastiskt jobb som lärare där jag jobbar dagtid på vardagarna men nu går jag in och arbetar på en avdelning vilket innebär att jag får varierande arbetstider. Det innebär även att jag måste planera upp dagen lite bättre för att hinna med både promenad med hundarna och även ett träningspass med Fire.

Jag har upplevt en hel del frustration med mig själv och med just lydnadsträningen under de senaste veckorna. De framsteg vi gjort har varit som bortblåsta och jag har haft svårt att hitta vägar runt och genom de problem vi stött på. Jag har tagit hjälp av både Heléne Lindström samt mina fantastiska uppfödare Nettan och Sandra men jag har självt svårt att komma fram till någon bra strategi. Idag tänkte jag i alla fall köra igenom 2:ans moment i en helt ny miljö. Det innebar att jag inte hade tillgång till ett hopphinder men hoppet får vi träna vid något annat tillfälle. Den nya miljön var helt enkelt en gräsplätt nedanför där jag bor i centrala Nässjö. Det ligger bra till vid sjön vi brukar gå runt på morgonen vilket innebär att det finns gott om störning i form av fåglar människor som promenerar och joggar samt stadstrafiken. Jag fick lite tips ifrån Sandra gällande just att ställa upp rutan på lite oförutsedda ställen och idag gjorde jag en variant av det tipset. Jag ställde upp rutan innan morgonpromenaden och lade redan då in targeten så Fire inte skulle se vart den fanns.

Känslan innan passet var ganska nervös och pessimistisk. Jag trodde att vi skulle stöta på i stort sett samma problem som vi gjort innan men som vanligt förvånar denna lilla hund mig. Trots både värmen och rejäl störning trots den tidiga morgonen arbetade han igenom hela 2:an utan större svårigheter. Jag lade inte in någon belöning mellan momenten utan han fick arbeta igenom allt med endast den tävlingsmässiga belöningen. Det gick helt enkelt bättre än jag förväntat mig och nu känns inte starten i 2:an riktigt så avlägsen som den gjort under de senaste veckorna. De saker jag måste plocka ut och jobba med som lite kampanj under nästkommande vecka är helt enkelt;

  • platsliggningen – han har en tendens att rulla över på ena höften efter ett tag. Jag tror att han gör det för att det blir mer bekvämt men jag är inte helt hundra på att han själv är medveten om att han gör det. Tidsintervallen har varit olika, de flesta gånger har det skett när han legat ganska länge men idag kom det endast efter 30 sekunder. Jag tänker lägga in en belöningsretning i form av att ha en gotta i handen eller lägga den mellan hans framtassar för att påminna honom om positionen och stadgan i momentet.
  • apporteringen – vi har haft lite problem med ingångarna till sidan efter att han hämtat apporten då han gärna sätter sig snett men idag vet jag inte vad det tog åt honom. Jag gjorde momentet två gånger bara för att verkligen kolla och båda gångerna gick Fire och satte sig snett bakom min högra sida. Tokstolle! Vad tusan har han fått det ifrån? Det blir helt enkelt att fortsätta mata ingångar med apportbocken i munnen.
  • fjärren – där körde jag fyra skiften såsom momentet ska vara. Han var något seg i de tre första skiftena men han genomförde momentet. Det sista uppsittet var riktigt snyggt. Det enda problemet är att jag fortfarande inte kommer över den magiska gränsen med honom. Det fungerar på ungefär två meters avstånd men sällan på längre än så. Jag backar ständigt i momentet för att sedan flytta pö om pö men jag tycker fortfarande vi stampar på samma avstånd.
  • rutan – jag var helt övertygad om att hundskrället skulle ta en av konerna i stället för targeten och jag började genast sucka när han lovade åt vänster i riktning mot en kon. Planen idag var att han inte skulle köra om momentet utan att det bara var en check så jag kunde ju inte heller köra om honom. Mitt i full galopp vänder han dock upp rätt och även om han inte tog rutan rakt mellan de främre konerna så sprang han in mellan dem, till targeten! Han stannade varken bakom alltihopa eller vid någon av de främre konerna utan när han duttat targeten fick han rättkommandot och han stod fram till dess att jag kom med den efterlängtade belöningen.

Dagens pass gav en sådan härlig jäkla känsla så jag tror att jag står mig på den hela dagen! På onsdag nästa vecka åker vi upp till Mjölby igen för en privatträning med Heléne och då tänkte jag be henne om fortsatt hjälp med fjärren och rutan.

22Jun/160

27 januari?!

27 januari?! Var det verkligen så länge sen jag uppdaterade bloggen senast?! Det har hänt så otroligt mycket under den tiden att jag egentligen inte vet vart jag ska börja. Vi kan väl börja med tillbakagången till ett någorlunda normalt liv igen efter allt som hände i slutet av oktober. Jag bestämde mig ganska snart för att ta tillvara på chansen att faktiskt börja om lite igen och med lite stöttning ifrån vänner och familj var jag och Fire snart ganska aktiva i löparspåret. Kondition och styrka har byggts upp gradvis vilket har gett så mycket resultat i allt annat då jag både har mer ork och känner mig piggare än någonsin. Därefter tog väl även intresset för fotograferingen en ny vändning. Under hösten började jag som redan nämnt fotografera Nässjö IF mest för att öva och det gick ganska snabbt fram tills det läget att jag nu sköter i stort sett all fotografering för klubbens A-lag. När bandysäsongen tog slut började jag leta lite andra utmaningar för att vidareutvecklas ännu mer och det har både blivit häst-,fotbolls-, dans- och naturfotografering. Även om jag tycker att det är roligt att mixtra med kameran generellt så är jag nog mest inne på den typ av fotografering där det händer saker såsom sportfotograferingen eller den typen av fotografering som innebär att jag har möjligheten att kontrollera omgivningen såsom när jag fotograferade Emma och hennes hästar för några veckor sedan. Planen är även att jag, under hösten, ska investera i ny kamera, en Canon EOS 700D eller en Canon EOS 750D samt ytterligare ett objektiv, denna gången ett helteleobjektiv. Det halvteleobjektivet jag redan har kommer självklart att ingå i samlingen.

Jag kan väl även officiellt titulera mig som icke singel igen, om det nu finns någon sådan titel. Jag brukar kalla honom för min utrikesminister, mest för att jäklas lite extra med omgivningen men även för att det är ju faktiskt jag som är statsminister så han får ta hand om de yttre angelägenheterna. Hmm...kanske skulle göra honom till finansminister istället? Det har varit och är en process att återigen anpassa sig efter någon annan men än så länge tycker jag att det fungerar bra. Han utmanar både mig och hundarna på de ställe där det behövs även om han stulit Lex hjärta mer än vad han stulit Fires.

Mycket av vår hundträning har faktiskt stått stilla ända fram till för några veckor sedan. Jag har inte haft motivationen till att träna i någon större utsträckning utan det är först nu vi kommit igång igen och även fått en del framgångar. Johanna gav mig ett tips gällande rutan i lydnadsklass 2 som varit så tradigt att träna in. Vi har inte kommit vidare ifrån det faktum att belöningen måste ligga i rutan. Vi skulle helt enkelt träna in en lättare target och därifrån arbeta bort den mer och mer. Bortsett ifrån ett mindre baksteg i måndags har det gått suveränt! Vi var även på lydnadshelg med Höstglädjarna hos Heléne Lindström förra helgen och fick en hel del matnyttiga tips på vad vi ska träna. Jag behöver fokusera lite på stadga i apporteringen samt att arbeta mer med hopp över hinder genom att han ska få arbeta ut ifrån mig och även öva på det faktum att han ska kunna hoppa snett in tillbaka. Fire har en tendens att sätta sig snett till höger på andra sidan hindret när han hoppar ut och därför får han en rak väg in till min sida...utan att hoppa över hindret på tillbakavägen. Jag har även fått lite tips kring fjärren som faktiskt ser bättre ut än på länge. Under de nästkommande träningspassen ska vi avsluta allt med ett enda uppsitt för att sedan belöna järnet.

Vi fick även en hel del tips på hur vi ska lägga mer förväntan i våra "tävlingsbelöningar", alltså den belöningsform (i mitt fall klappa händerna) man använder efter varje moment på tävlingsplanen. Heléne menade på att vi även ska träna in detta genom länkningar. Ibland kommer det faktiskt en belöning i form av en gotta eller en leksak när man utför tävlingsbelöningen för att höja motivationen ytterligare hos hunden och visa att den gör rätt. Det var en mycket matnyttig helg med en hel del härliga bilder, de som ni ser nedan har Sandra tagit.

DSC_9233DSC_9380DSC_9381DSC_9383DSC_9407

27Jan/160

Skridskobana

Det kan väl i stort sett sammanfatta löprundan jag och Fire begav oss ut på igår. Ingen av oss har haft särskilt stora problem med just kylan under de senaste veckorna utan löpningen har fungerat bra. Fire håller sig intill mig när jag vill och vissa gånger slänger jag med lite extra godis för att belöna upp en närmare position samt inkallningar.

Tråkigt nog började det ju töa för några dagar sedan vilket innebar att den vanliga femkilometers rundan var rena isbanan. Det blev en hel del arbete för lårmusklerna för att jag skulle klara av att hålla mig på benen men runt kom vi båda två och helskinnade dessutom. Det var vid ett par tillfällen jag fick ta in honom tätt vid min sida för att han inte skulle ta sats och få en sträckning eller ännu hellre dra ikull och slå ihjäl sig men på det stora hela var han bättre på att hitta de platser som var mindre isiga än jag. Fire verkar även ha börjat bygga upp någon typ av förväntan inför att vi ska ut och springa för varje gång ”löparmössan” kommer på står inte två ben i backen samtidigt. Han flänger fram och tillbaka samt frustar något kopiöst. Det är knappt så jag får fatt i honom för att slänga på honom halsbandet som jag ändå vill ha att grabba tag i om något oförutsett skulle hända. I övrigt är han faktiskt den perfekta löpkompisen. Han är snabb, effektiv och säger ingenting :)

11Jan/160

Slappardag och fjärrdirigering

Gårdagen spenderades i stort sett uteslutande i soffan. Bortsett från en löparrunda med Fire och en promenad med Lex kände sig ingen av oss särskilt manad att lämna värmen inomhus. I måndags förra veckan testade jag att släpa med Lex på löprundan. Det var en måttligt glad hund som sprang kopplad jämte mig medan Fire fick vara lös och lufsa runt på sitt eget lilla vis. Jag brukar vara ganska noga med att Fire ska ha joggingposition, alltså att han befinner sig vid min vänstra sida, sen om han är slickad vid vänsterbenet eller om han rör sig lite fritt spelar ingen större roll. Måndagens runda fokuserades mest kring att få Lex att röra sig i samma riktning som jag och i samma takt så Fire fick helt enkelt fria tyglar. Detta ångrade jag dock under gårdagens tur. Den eldige var precis överallt och lyssnade först vid andra eller tredje kommandot, oavsett om det var ”kom” eller något annat. Han gjorde precis som han ville och gav blanka f*n i vad jag sa eller gjorde. Till sist fick jag peta till honom i sidan för att visa vad som gällde men knappt det hjälpte heller. Så nu blir det till att börja om från början med att belöna upp joggingposition. Dock är det ganska skönt att han inte bryr sig om någon annan då vi rör oss i centrala Nässjö. Kroppen tillåter att jag springer på plan mark och även i snö men jag har märkt att kuperad terräng får vänta lite just när det kommer till löparrundorna.

Vi hann även med ett träningspass under tisdagen tillsammans med Frida och Troya som har börjat komma tillbaka efter en längre sjukdomsperiod, hunden alltså och inte Frida. Det var ganska skönt att ha lite kritiska ögon på oss igen som både kommenderade och gav feedback. Vår fjärrdirigering ser mycket bättre ut men jag kommer fortfarande inte över det där jäkla steget, står jag på ett visst avstånd fungerar det utmärkt men så fort jag tar ytterligare ett halvt steg bakåt gör han inte uppsittet förrän jag sagt sitt två gånger. Jag fattar inte vad jag gör för fel! Vi har gått tillbaka till basic samt att jag lugnat ner både momentet och hans förväntningar på det men det är väl bara att traggla på tills någon av oss kommer på en lösning. Om någon har några tips mottages dessa gladeligen.

28Dec/150

Exterm belöning

En del av juldagen spenderades i blåst och rusk ute på klubben. Det var en väldigt taggad Fire som körde igenom en längre länkning med inkallning, läggande under gång samt vändningar på stället innan jag testade av avsluta med fria följet. När Frida och jag tränade sist märkte vi ganska snart att han blir övertaggad i just fria följet av att den externa belöningen ligger vid planens slut. Så fort vi vände mot hållet där bollen låg kom både studs och plogning. Detsamma hände idag. Efter att jag avslutat länkningen genom att skicka honom till belöningen testade jag att köra fria följet med bollen i fickan. Jag fick i stort sett samma resultat de gånger han lade märke till den men ett fint och välflytande fritt följ de gånger han inte visste vad han skulle få. För säkerhets skull belönade jag även upp en bra position och attityd med godis för att få ner honom lite.

Vi körde även rutan ett par gånger, både tävlingsmässigt och även back to basic då han fick se att jag lade ut belöningen. Jag har stött på lite problem när det gäller hopp över hinder då han har en tendens att gå ut i en högervinkel, nästan utanför hindret vilket gör att han inte hoppar tillbaka utan springer in till min sida istället. Jag är inte riktigt säker på hur jag ska komma tillrätta med denna detalj. Även i fjärren har vi lite problem då jag är för inkonsekvent med att träna back to basic där i flera och kortare sekvenser hemma. Enligt Frida måste jag lugna ner mig och vänta för både jag och Fire kör på som ångvältar med sitt-ligg-sitt-ligg och när det inte sker i den takt han är van vid reagerar musklerna innan hjärnan hinner koppla på. Det ger resultatet att jag har en hund som hoppar upp och ner som en jojo och på så sätt får med sig rumpan framåt hela tiden. Matte måste helt enkelt lugna ner tempot och köra oftare.

24Dec/150

GOD JUL!

IMG_7603

22Dec/150

Min nya joggingpartner

För några veckor sedan fick jag ett lite halvgalet infall som genast blev till verklighet. Jag har ju som redan nämnt varit ganska trött på att kroppen inte velat vara med på de upptåg jag vanligen tar mig för och för att ge den en riktig chans har jag därför beslutat mig för att återuppta springningen. Sagt och gjort åker rejäla joggingkläder på och med Fire springandes lös jämte mig kan Nässjöborna nu beskåda spektaklet ett par gånger i veckan runt sjön.

De första gångerna var jag lite orolig för att ha Fire lös i en så central del av stan, även om det inte är någon trafik vid sjön så är det ju en del andra motionärer och även en hel del fåglar som rör sig vid samma område. Jag kände även att springa med ett koppel i näven inte skulle vara något för oss då han både lyssnar och är mer uppmärksam på mig när han är lös. 3 km har det blivit under de första gångerna, något som i min värld är helt fantastiskt då det bara är 7 veckor sedan jag faktiskt opererades. Jag har även försökt lägga in lite träning på vissa sträckor för Fires del där vi tränar en ”joggingposition” där jag helt enkelt uppmuntrar honom att han söker min vänstra sida i maklig takt. Han behöver inte ha någon fotposition utan får gärna röra sig lite framför och bakom men att han inser att det är springningen i sig som är fokus och inte att springa runtomkring mig och lukta på allt. Det har faktiskt gått jäkligt bra och jag har under veckorna fått många komplimanger för vilken fin och lydig joggingpartner jag har. Det brukar vara de första metrarna han gärna kollar in fåglarna vid strandkanten men efter en liten påminnelse sluter han snabbt upp och bryr sig varken om folk som går med eller utan hund eller annan störning.

Det var vid ett tillfälle i fredags då han misstog en annan joggare för mig och som tur var innebar det bara en hastig ursäkt och en jäkla massa skratt. Fire sprang helt enkelt på i sin egen takt och tänkte väl inte på att han var vid min sida utan han fick i stället syn på en annan joggare lite längre fram med samma typ av mössa jag hade som vi skulle komma att passera. Hunden ökar helt enkelt takten och föll i steg med killen framför. Döma av stackarns förvåning när han får sällskap av en golden retriever innan han insåg att jag var bakom. En inkallning senare och en förvånad Fire så var problemet löst. Första gånger var han lite trött efteråt även om det snarare handlade mer om att det kan vara jobbigt att hålla fokus på mig så länge än att faktiskt springa för gudarna ska ju veta att den hunden har energi.

17Dec/150

Canon EF-S 55-250mm f/4-5,6 IS II

I förra inlägget nämnde jag nog att jag fått den stora äran att fota NIF:s A-lag i bandy under säsongen. Allt började egentligen genom ren slump då jag vid ett tillfälle tog med mig kameran för att öva att fotografera rörliga objekt. För er som varit på en bandymatch så vet ni om att många gånger rör sig spelarna i en jäkla hastighet och gärna i någon typ av klungor vilket gör fotografering till en utmaning. Därefter har det egentligen fortsatt med att jag fått äran av NIF och dess supporterklubb Röda Bollen att fotografera lagets hemmamatcher. Jag har varit vid någon bortamatch och kommer säkert följa med på flera men i dagsläget är det främst hemmamatcherna som gäller. Vill ni se några bilder ifrån senaste matchen kolla här.

I alla fall, nu skulle inlägget inte handla om bandy utan snarare fotografering. Jag har ju sedan några år tillbaka en systemkamera och en ganska bra sådan. Det är en Canon EOS 550D som egentligen är alldeles för avancerad för en hobbyfotograf som jag. Jag har alltid varit nöjd med den även om objektivet har gett mer att önska. Det är det standardobjektiv som följde med kameran och detta till trots har jag kunnat ta ganska många bra bilder genom åren även om det sätter kreativiteten på prov. När det kommer till objekt på längre håll och i sämre ljus är det dock urkasst. Jag har gått och spanat i flera år efter ett nytt prisvärt objektiv och för några veckor sedan tog jag mig själv i kragen. Jag gjorde efterforskningar på nätet, pratade med kompisar som är duktiga fotografer och vad de tyckte jag borde ha och till sist har jag terroriserat personalen på Hegethorns i Nässjö. Jag ville ha både zoom och bra ljusinsläpp vilket kanske inte alltid är möjligt i den prisklass jag tänkt mig.

Jag vet inte om jag gav ett väldigt desperat intryck i butiken eller om det berodde på min naturliga charm men i slutändan gick jag därifrån med ett riktigt bra objektiv som jag dessutom lyckats få billigare! Jag testade objektivet i butiken samt testade att fotografera rörliga objekt ute och än så länge går jag på moln. Eldprovet blir egentligen under annandagen och nyårsafton då NIF möter Tranås BoIs och jag är en av de som ska fotografera matcherna. Jag tänkte även försöka fotografera lite hund under jullovet för att se om det håller måttet. Objektivet heter Canon EF-S 55-250mm f/4-5,6 IS II och har egentligen mer zoom än vad jag behövde eller tror att jag kommer använda men ljusinsläppet är bättre än konkurrerande märken i samma prisklass. Så det här fick bli min lilla julklapp till mig själv.

10098_1

14Dec/150

I believe I can fly!

Det märks att man återigen är tillbaka på banan. Helgen har varit intensiv, om än på ett mindre stressigt sätt än innan. Det har både varit after work med jobbet, fotografering av Nässjö IF:s A-lag i bandy när de spelade mot Motala samt tjejmiddag. Söndagen innebar egentligen ingen direkt planering utan tanken var mest att jag skulle få till ett träningspass med Fire och däremellan skulle vi ta det lugnt.

Mycket riktigt blev det ett träningspass tillsammans med Frida och Troya. Jag vet inte ifall jag kan kalla det träningspass utan snarare att Fire försökte logga flygtimmar. Jag tror att hunden befann sig mer ovan mark än med tassarna på backen. Det märks mer och mer att han blivit ganska understimulerad under de senaste fem veckorna trots mindre mikropass här och där. Vi körde en länkning med inkallning, läggande under gång samt fria följet. Inkallningen och läggande under gång såg suveränt ut förutom att han tjuvade på två kommandon. Fria följet var egentligen katastrofalt. Han trängde och plogade samt studsade som den lilla knäppgök han är. Det går egentligen inte att göra annat än att skratta men för att få ner honom i varv försökte vi fokusera på att han skulle komma ner i varv och tänka efter innan jag skickade honom på den externa belöningen. Länkningen i sig fungerade alldeles utmärkt och energinivån var det verkligen inget fel på.

Därefter körde vi igenom rutan igen, denna gång med att jag gick rakt emot rutan och tydligt bad honom att kolla in den. Det gick mycket bättre än förra veckan då han varken tvekade eller lovade tillbaka till mig utan gick direkt på belöningen. Den stora biten under gårdagens pass var just fjärren. Vi kommer få gå tillbaka till lite grunder då både jag och Fire mest stressat igenom momentet så nu blir det kampanj på att gå tillbaka till basic samt stadga. Jag försökte få lite skymningsbilder efter träningspasset i och med att det varit en sådan vacker dag med all frost på Höglandet, nedan ser ni resultatet.

IMG_7260IMG_7262

11Dec/150

Vi är igång!

Idag är det fem arbetsdagar jag äntligen fick återgå till att börja jobba heltid igen. Det märks både i skallen och i kroppen att det var precis det som behövdes för jag är inte alls lika rastlös längre vilket i sin tur lett till att även hundarna verkar lugnare.

För drygt en vecka sedan gick farsan och stukade foten under en av promenaderna med Skuggorna och vips var det bara att vänja sig att gå långpromenader med dem själv igen. Det var något jag fasat lite för då Lex drar ganska mycket och att Fire inte alltid kan vara lös beroende på vart vi går. Jag har ju inte riktigt orken ännu till att gå de där jättelånga rundorna som vi tog precis innan jag blev sjuk så det blir fler och mindre promenader i stället. Däremot är jag uppe i samma hastighet som jag hade innan operationerna när vi är ute vilket i sig är skönt.

Förra veckan vågade vi oss med Fridas stöttning och stöd ut på träningsplanen igen med en strukturerad plan över vilka belöningar som skulle erbjudas och vart de skulle placeras för att minska exempelvis kamplek tillsammans med mig. Det var en övertaggad eldig hund som fick köra rutan, inkallning, hopp över hinder samt en genomgång av fria följet. Vi körde även lite länkning med belöningen utanför planen. Enda gången vi egentligen stötte på lite problem var vid rutan. Jag har ju fått till mig att jag ska köra den mer tävlingsmässig så innan vi började träningspasset hade jag lagt ut en belöning och mitt under passet gjorde jag ett skick. Det var en osäker Fire som sprang ut men som snabbt vände in mot mig igen. Då föreslog Frida att jag skulle göra om momentet igen men att faktiskt försöka visa rutan lite genom att vi skulle gå en lite längre sträcka mot den medan jag taggade honom lite på den. Resultatet blev att han i stället tjuvade men jag släppte igenom det denna gång då han faktiskt sprang till rutan och tog belöningen där. Det är något vi kommer arbeta mer med.

Jag fick även lite besiktning på vad vi kan träna mer på hemma vilket var ingångar vid sidan då han tjuvade en del och satte sig snett vid exempelvis vänster och höger halt. Vi ska även köra mer på fjärren, just nu fungerar läggandet suveränt men inte sättandet. Det fungerar när jag står nästan framför honom i nos mot näsa men inte när jag flyttar mig. Det blir helt enkelt att lägga en kampanj på det framöver. Vi behöver även träna generellt på att han ska sätta sig på avstånd när jag kommenderar då det är en del i hopp över hinder. Några småpass har det faktiskt blivit under veckan, främst med fjärren men tanken är väl att vi ska kunna ta oss ut till klubben under helgen och köra ett pass.

Fire1